Ufis

I dag blir det den lilla Bloggen. Det har inte hänt så mycket att det går att spåna om. Jobba, äta, sova middag, diska, se på TV och sova sängen. Min arm börjar komma tillbaka så det är bara att vänta och se.
Inget korsord att lösa, inget bra på TV så det blir några gånger med Harpan - som vanligt före läggdags.
Ja, Kram å Gonatt då!

                                 I dag för två år sedan gav mitt barnbarn Mela upp. Hon orkade inte kämpa
                                     mot sin sjukdom längre.Hon somnade in  på eftermiddan och jag fick telefonsam-
                                     talet från hennes mor att kampen var över. Mitt Lilltroll hade gått över till andra
                                     sidan. Hon har det bra nu. Fri från plågor och ett ovärdigt liv i en sjuksäng. Nu är
                                     hon i Körsbärsdalen där inget ont finns. Hon träffar andra som också gått över och
                                     kan dansa, sjunga, skratta och leva ett liv hon säkert velat ha. Ibland kikar hon
                                     ner på oss som är kvar och håller sina händer över oss. Hon var den mest osjäl-
                                     viska varelse som fanns. Tänkte alltid i första hand på sin familj.
       

                              Lilla Mela, jag saknar dej så oerhört men tröstar mej med att vi en gång  träffas i Nangiala. Jag tänker    varje dag på dej och pratar med ditt foto.

                                                                       Kram. Ufis

Söndag kväll. I morron är det arbetsvardag igen och envisa jag ska jobba i morron. Inte blir jag friskare av att sitta hemma oc hglo på TV eller lägga Harpan. Vänsterarmen har då inte blivit sämre så jag tänker positivt att det här ska gå bra.

Jag tar min lilla moppe och styr kosan in mot stan. Ska lägga på ett brev tii Moster också, en moster som är yngre än jag.
Har dåligt samvete för att jag inte hör av mej oftare till henne. Vi är ju i det närmaste grannar!

I dag har jag varit duktig. Lagat god mat, tvättat, dammsugit och torkat golven. Envis, var det! Nu
kommer tröttheten dalande. Beror kanske på att jag inte varit ute i friskluften i dag, men med det blåsvädret som varit vill man helst vara inne.

Så - efter denna skrivelse säger jag gonatt, tar min "snuttefilt" och kryper till kojs fastän det är tidigt på kvällen. Gonatt!

Hallo! Jag har kommit på en sak alldeles själv! Duktiga jag!
Tittade på ett TV-program på eftermiddan om läkemedel och dess biverkningar. Då dök en talgdank upp i min gamla skalle: ska ta reda på om jag har missat något när det gäller de medikamenter jag intar varje dag.
Sagt och gjort. Tog kontakt med Google och gick in på FASS, läkemedelsbibeln. Och fann vad jag sökte.

Samma morgon som min akuta sjukdom slog till hade jag tagit tre piller mot min migrän
som gjorde sig påmind. I många år har jag tagit dessa piller utan problem, så inte tänkte jag vidare på någon biverkning.

Läste så i FASS att migränpreparatet gav som biverkning risk för stroke ock infarkt. Ganska sällsynt men det fanns.Och troligen drabbat mej! Man skulle heller inte ta pillret om man tuggade blodförtunnande - vilket jag också gör. Alltså. Jag gjorde nåt som jag inte skulle ha gjort. Blandat piller.
Men det kunde ju inte jag veta - då. Ville bara ha bort huvudvärken fort!

Nu kan jag kalla mej min egen doktor! Kan ta betalt av mej själv och lärt mej att vara försiktig med medi-
kamenter. Min vänsterarm vill inte lyda riktigt än men den ska förhoppningsvis bli bättre. Tills vidare får jag använda den som snuttefilt för den känns som en mjuk trasa!

Här är jag nu! Vid Bloggmaskinen. "Han" därnere med svavelgrytorna ville inte ha mej riktigt än, så jag får streta på ett tag till. Jag tackar för det ty jag har en del kvar att göra innan det är dags. Det här var ett skrämskott som fick mej att bli knäsvag och fundersam. Min vänsterarm hänger och slänger som en blöt skurtrasa och vill inte göra det jag vill.
Fick skjuts av dottern till Akuten där man tog god tid på sej med undersökningar innan jag fick komma upp till en avdelning. Nu har jag även prövat på Strokeavdelningen också, så jag börjar bli ganska bevandrad i denna byggnad. Väl kommen till ett rum började jag känna att det kurrade i magen. Alla andra på avdelningen hade ätit sin lunch så det fanns inget till mej. Fick en skål mjölk och lite flingor. Tjaha. Bättre än ingenting, tänkte jag. Får väl tåla mej till middan klockan halv fem.
Middan kom, jag lyfter på den rostfria bunken och vad hittar jag på tallriken? FISKBULLAR!!! Det är det värsta jag vet i matväg! Men - hungern har ingen lag. Tog stora bitar och svalde ner med vatten för att sedan njuta av såsen och potatisen.


Två dagar till med den eländiga sjukhusmaten som jag inte ens blev mätt på. Smög mej till te och skorpor -många - som fyllde ut tomrummen i magen.
Klockan ett kom farbror doktorn in i rummet och sa att jag skulle åka hem! HEM! Vilket vackert ord! Jag undrade vad jag hade råkat ut för och läkaren sa att det var en propp i ett blodkärl som hade löst upp sig själv. Eller en liten stroke.
 
Så den ene av mina favoittvillingar kom och hämtade mej för hemskjuts. Och kan man gissa vad vi inhandlade på hemvägen?? En varsin stor Kebab (eller strimlad katt som min favoritdotter kallar den maträtten).
Nu sitter jag här och njuter av att vara hemma. Efter ett sådant skrämskott blir man ödmjuk och tackar livet. Som sagt: Ont krut...
.

I helgen har Särbon friserat  min långhåriga gräsmatta.Mycket av det avklippta finns i drivor inne i hall, kök, badrum och även sovrum - hur nu det gått till. Jag skulle egentligen ha dammsugit i dag, men lusten infann sig inte.  
 I stället for jag till sjukhuset efter jobbet för att hälsa på två av våra "tanter" som råkat ut för stroke. Nu var det bara den ena vi - jag och en arbetskompis - kunde besöka. Den andra var förflyttad till ett Rehab i grannstaden. Vi satt och pratade skit i en timme - det var mest sjuklingen som pratade. Munnen var det inget fel på.

 Då jag åkte hemåt blev jag så himla sugen på en kebab! Jag, som alldeles nyligen lärt mig vad kebab är, har blivit alldeles tokig i den maträtten. Mycke´mat, mycke´kladd och mycket mättande. När jag ,här hemma, hade klämt i mej denna godsak kände jag att dammsuga - nää. Det får bli i morgon. Skräpet ligger nog kvar. Nu ska jag smälta maten - det är inte bra att börja jobba med full mage, sägs det, så det får bli en liten stödvila på rumssoffan. Jag får ligga där och tänka på vad jag egentligrn SKULLE ha gjort . Till slut somnar jag väl - som vanligt!
                                           

Om jag får säga det själv så har jag utvecklats och blivit ganska duktig på datan. Det kommer undan för undan lite nytt som jag kan ha nytta av. men en sak har jag inte lärt mej: att lägga in bilder från kameran till datorn. Jag har en support i Mehedeby som kallar sig IT-akuten och jag har beställt hit honom för lite lärdom.   Det är den ene av mina favorittvillingar som jag brukar anlita och han har lovat mej lite hjälp.
                                  
Jag har en liten bok som jag skriver upp viktiga saker som jag kan behöva då jag ska göra lite omställningar i text och bild, men jag skriver så slarvigt så jag har svårt att läsa det jag skrivit. Får gissa ibland och då kan det hända saker. Kom in på något som fick garvade mej att rodna. Herrar och damer i naturistdräkt och som sysslade med gu vet vad! Slog av datorn med tanke att nu kommer viruset att drabba mej.
Aldrig mer en gissning när det gäller att leta på datorn.

Nej, väntar med spänning på IT-doktorn. Nu ska jag i alla fall lägga Harpan för DET kan jag. Utan att få mystiska nakenbilder på skärmen. Sånt är jag för gammal för!

  Jag har i dag införskaffat en så pass onödig tingest som en stegräknare! Vad i hela friden måste jag räkna de steg jag tar på en dag? Ja, efter att ha sett arbetskamraternas små dosor så ville jag inte vara sämre. Jag, som är så förtvivlat  lat och försiktig när det gäller att röra på mig. Jag som hellre tar hissen - om det finns - än trappor. Jag som hellre åker moppe än går till bussen. Gå, förresten, det gör jag bara i nödfall och att springa, det anser jag vara mycket okvinnligt. (Måste ju skylla på något).

Men så är det. Jag ska manipulera dosan innan jag visar den för jobbarkompisarna så att de tycker att jag är duktig. Ha ha!

Mer onödigt. Jag - och  Särbon - köpte varsin Bingolott i dag. Man hoppas ju alltid på vinst av något slag. Men icke då. Den enda vinsten vi kunde ha gjort var att låta bli de där lotterna och sparat 80 kronor! Snålhet? Nää, Bara dumhet. Så nu sitter vi här med våra nitlotter och svär på att aldrig mer spela. Jag för min del har nog vunit färdigt i nämnda tävling. Men nu ska jag spöa Särbon i Femkort. DET kan jag i alla fall. Gonatt!

         

I dag sken solen!  Det var länge sedan. man fick nästan ont i huvudet av den bländande lampan, men det var skönt! Varmt. Inte illa så här års. Särbon är här den här helgen och jag avstår inte från mina lördagsvanor i alla fall.
 Börjar med att väcka mej själv klockan sju - fast det är ledig dag. Ska lyssna på Ring Så Spelar Vi. De har ju starttid en timme tidigare numer och jag vill inte missa något. Ligger och myser tills det blir Lokala nyheter och efter det går jag upp, duschar, äter frukost och läser tidningen samtidigt (ja, inte duschar). Sedan är det Melodikrysset som inte får missas och - ja, efter detta så börjar den vanliga lördan. Ritualen på morgonen får icke rubbas. Då kan jag bli gnällig.
    Dagen fortsätter med korsord blandat med shoppingrunda. ÖB, Ove Jansson, Rusta, Dollar... ja gu vet allt. Massor av affärer blir det och mycket köpt som jag egentligen inte hade tänkt.
 
Särbon sköter gräsklippningen och jag lagar mat. Vi äter. Löser korsord. Tittar på TV. Löser korsord. Fikar. löser korsord.

  Iblqnd far den lede i mej och jag vill ändra på lördagsrutinerna, men det stannar vid en tanke. Det är bäst att det är som det alltid har varit! Pensionärstakter! Amen!

I dag blir det ingen blogg. Har inte tid. men kanske i morron om tiden finns. Kraaam!

     I dag är det ingen bra dag. Jag har ONT!

 Det är min gamla kropp som protesterar vilt med att låta höften stormvärka dygnet runt.
Jag kan inte skylla på något annat än förslitningar och ålder. I morse hade jag ett elände att ta mej ur sängen. Hur jag än vred och vände mej så hamnade jag till slut på rygg och fick ta om vridandet igen. Fick sen gå ner på knä för att  sedan komma i stående ställning.

  Det är Alvedon som gäller. Flera gånger om dan. Inte för att det hjälper men jag inbillar mig det och det kan räcka.

    Inte ens många rödlappade varor på ICA kunde få mej på bättre humör. Jag tänkte unna mej nåt tröstgodis men besinnade mej innan jag kom till kassan. Så jag plockade i mej småkorv och potatis när jag kom hem, lade mej på soffan för en stödvila och funderade på om det kan vara dags för en operation i höften.  Att få börja på ny kula, så att säga.
Nu ska jag ha en glass. Lite tröst får man ta när man har ONT!

 När jag var barn bodde jag i den Stora Hälsingeskogen. Granne med oss fanns det s.k. Godtemplarhuset där det förekom diverse aktiviteter. Bland annat fick man låna böcker, se film (såg Kontiki , vassbåten på de sju haven) för första gången i mitt liv. Dessutom förkom det fester. Egentligen skulle de vara helnyktra eftersom det hölls i Godtemplarnas lokal, Templet i folkmun. Men regler är till för att kringgås. Ibland var det verkligt rövarliv med mycket HB. (hembränt)
 

En kväll, på hösten, var det en sådan där sammankomst. Mycket folk, mycket väsen och mycket hembränt. Ett av byns original, Smerulle, kom till dansen ordentligt tankad. Han visste inte hur mycket han skulle hinna med under kvällen av damer, dans och sprit.

                                      Efter någon timme fick han nog. Ålade sig ut och hävde ur sig maginnehållet i en buske. Trots sitt dubbelseende och rangliga gång var han medveten om vad han hade gjort! Han hade lagt pizzan på en stackars igelkott! Smerulle reste sig tvärt, drog in i lokalen till sina gelikar och stammade:
-Pojkar, spyan knallade iväg utefter dikeskanten!

  Smerulle blev efter den dagen spiknykter, gick in i Logen och skötte vakten på Templet vid danserna. Och gu nåde den som förtärde alkoholhaltiga drycker där! Så, det hade nog lite gott med sej!

Jag har blivit snål på gamla dar. Pensionärstakter, kanske. Jag letar rödlappade varor på ICA, allrahelst "halva priset" även om jag skulle ha råd att köpa fullprisvaror. Men, jag älskar både pengar och fina köttbitar.

I dag handlade jag på Kvantum. Skulle bara ha Aftonbladet och ett paket smör. Kom ut med flera rödlappade varor som jag egentligen inte skulle ha. Men de där kotletterna såg så smaskiga ut och datumet gick inte ut förrän i morgon. Ja, jag köpte ett paket. När jag ändå gick runt med halvtom kundvagn gick jag en runda till utifall något nytt hade lagts fram.           

Framme vid delikatessdisken tronade en trave med landgångar - till halva priset - och jag bara måste... Det kan bli lagom kvällsmål i dag. Tar en till om jag blir sugen i morgon kväll också. Synd bara att jag inte kan frysa in dem med s.k. "kladd" på och färska grönsaker.

Ja, nu i kväll har jag pinat i mej den ena långmackan fast jag egentligen inte var hungrig. men har man betalat så har man...

Jag har - som redan meddelats - besökt  Särbon i Stora Hälsingeskogen. Nog visste jag att man kan vara lite kufisk och allmänt knepig om man bor så där långt från civilisationen, men att han skulle gå och bli fakir på gamla dagar - DET hade jag inte väntat mej! Han har köpt en SPIKMATTA! En tre gånger fem decimeter stor tygplatta med 20 000 sylvassa nålar på. Och på den ska han ligga och slappna av en halvtimme per gång två gånger om dan!!


Han tog av sel tröjan, rättade till pinoredskapet och sjönk ner med en suck. Om det var av välbehag eller smärta, det vet jag inte, men han vägrar att erkänna att det gör ONT!! Själv tog jag i eländet och fick blodvite på fingret. I andra fall har han "frökenskinn" på ryggen. Ni skulle höra och se honom i duschen då han kommer åt duschdraperiet. Ett vrål som får grannarna att hicka!


Jag övertalades att pröva mattan. Försökte fuska med att ha t-shirten på mej, men si det gick inte! Av med den och dask ner på rygg! Ja, föda barn är en smekning i jämförelse. Jag spånde mej som en fiolsträng och klarade av en minut. Sen fick det vara nog. Nån måtta på tokerierna får det vara!

- Man blir så skönt avslappnad, trött och får igång blodcirkulationen, mässar Särbon. Det får stå för honom. Jag har i alla fall prövat. Sa så om surströmming också. Båda delarna får vara för min del.

Har fyllt på Röda Korslådan med plåster utifall Särbon får någon känning.
Hej och kram!!

Hojj va jag är glad att vara hemma igen! Har ju hälsat på i Stora Hälsingeskogen nu i ett par dagar. Hade hoppats på årets sista utebad men det sket sej. Frost i gräset och minusgrader på morgonen! Särbon sa ifrån på det allra bestämdaste och det hjälpte inte att tjata. Jag är inte frusen av mej som han är med sitt "frökenskinn". Jag tål kyla.
Vi var på marknad på lördagen. Vi gick å gick å gick i flera timmar men hann ändå inte se allt. Särbon glödde som en unge på julafton över alla rostiga bildelar och annat skräp och jag fick stå långa stunder och vänta å vänta å vänta...
Det enda jag fick ut av denna marknad var  dunkande artros-tår, ömma knän och en höft som slirar! Ajjj!


I dag åkte jag hem. Hela apparaten med bil, buss, tåg, med den skillnaden att tåget blev stående på Kilafors station i över en timme! Vi fick inget veta förrän efter en lång stund och då var det meddelande att vi skulle bussas några mil eftersom en växel var trasig. Lång väntan i kylan på buss , packa in bagage och åka.
I Holmsveden väntade ett hundratal resenärer som skulle åt motsatt håll och äntrade de bussar vi kom i. Trött och less var ja. Törstig och hungrig.


Ja, vi kom iväg med det väntande tåget och strax före Gävle small det till. Hela tåget ruskade och ett smattrande hördes från underredet.
NÄÄÄ, tänkte jag. Inte nåt mer nu. Nu vill jag HEM!! Tåget saktade in och alla passagerarna undrade vad som hänt. Då sa rösten i högtalaren: -Smällen berodde på att tåget kört på en älgtjur! Dennes kvarlevor skramlade en bra stund under tåget.
Hemmm! tjöt det inom mej! Nästa gång jag ska norrut funderar jag på att ta cykeln. Nu är jag i alla fall hemma och ska knoppa snart. Gonatt!

Kanske något för ICA?

Så var det fredag igen. Just nu hålleer jag på att förbereda mej för den vanliga trippen till Stora Hälsingeskogen. Till Särbon över helgen. Vi ska på stor marknad i morgon och vädertanterna har ju lovat hyggligt väder. Vi får hoppas att de håller vad de lovat.
Tja. Först får jag åka buss ner till stan. Det går väl an. Men sen får jag byta till X-tåget. Det tar en timme till destinationen. Väl där blir det väntan på ny buss som tar mig till en liten ort där jag får byta till en väntande bil och åka de sista 1,5 milen. Jag kan inte fatta hur någon kan bosätta sig så in i h-e långt från civilisationen.
Men - jag åker hem på söndag. Samma resprocedur då fast omvänt. Så där har jag hållit på i över tio år!
Men nu är det dags för mitt eget fordon som tar mej till veckans sista arbetsdag! Hej svejs!!

Alla som någon gång har tvättat i en tvättmaskin känner igen sig! Maskinen retas med dej och gömmer nästan alltid en strumpa fast du VET att lagt i två. Vad jag vet så diskriminerar maskinerna trosor och herrkalsonger för de är alltid i rätt antal efter tvätten. Men strumpor... Maskinerna verkar vara en aning perversa!

Vad gäller annan tvätt så har man som mamma till flera tonårsbarn problem med att få dem att lägga de använda och otvättade kläderna på den plats som anvisats. Det kan finnas kallingar, tröjor och annat på de mest konstiga ställen. Under sängen, bakom elementet. Nu vill jag påpeka att jag aldrig hade det problemet med mina ungar. De slängde tvätt-traven i källartrappen som blev helt igenproppad ibland. Men - det var på ETT ställe i alla fall. Jag fick tipset av någon förstå-sig-påare att skaffa en låda i tvättstugan. Där skulle jag lägga alla kläder - otvättade - som inte var rättvända- alltså vända ut och in. Det underlättar om man slipper kränga blöta tröjor och aviga trosor.
Men, jag är en mycket snäll mamma. Jag tog detta aviga problem med jämnmod. Jag vände själv på kläderna och tänkte mörka tankar att de blir väl vuxna de med och får ta hand om både avig och rät tvätt! Sån är jag. Nu ska jag sova middag! Gomiddag!

I dag har jag ingen inspiration att skriva någon blogg.Jag är slutet-av-veckan-trött, har inga nya ideer och känner mej som en urvriden skurtrasa. Så därför, kära läsare, får ni nöja er med detta.
Puss å kram å gonatt!

---

Jag är inte riktigt sams med min kropp. Den har egen vilja som den utnyttjar med bravur. Jag har mycket små möjlighetr att påverka hur jag vill att den ska se ut.
För ett år sedan ramlade cirka 30 kilo av mej. Bantade inte men fick bort sockersuget vilket gjorde att mjölkchoklad och annat namnan inte smakade lika gott längre. Resultatet blev hängande och slängande hudvalkar runt hela mej. Ända tills nu har jag accepterat detta men nu har jag upptäckt ett annat fenomen:hudvalkarna har förmågan att dra sig neråt. Jordens dragningskraft, kanske?
Upptill på min lekamen är jag OK trots minskad BH-storlek. Armar och hals är som de är. Men - då man kommer neråt midjan händer det något. Det som förut fanns på överkroppen har nu landat runt höfterna och låren. De har antagit helt andra former nu. Rejäla handtag har det blivit på höftkammarna, låren ser groteska ut.
Hur gick detta till? Varför ramlade allt ner? Åldern, mässar de som "vet". Tja. Inte vet jag. Men eftersom inte kroppen lyssnar på min bön att skärpa till sej så får jag väl ha det så här. Tack å gonatt!

Än är det sommar kvar. Det säger myggorna i alla fall! Inte på hela sommaren har jag fått så många myggbett som jag fått de sista dagarna. Till och med inne i öronen kommer de små terroristerna då jag sover. Fastän jag har myggnät för fönstret och total genomgång av huset innan läggdags så hittar de små marodörerna mig. Jag har kunnat skoja och sagt att de söker upp mej för att jag är så söt. Det jag säger nu lämpar sig inte för tryck!
Jag har i sommar inköpt en elektronisk insektssmälla. Går på batterier och är jättekul att använda! Man lurpassar på flygfäet, håller in knappen på smällan och trycker till över det utsedda djuret. Det blixtrar till och flugan/myggan har gått vidare, som det heter.
Men - dagens myggor har ingen respekt för smällor. De håller sig undan då jag ska smyga mej på dem för att sedan hånskrattande anfalla mej bakifrån. Oschysst, på min ära.
Nu ska jag dra mig tillbaka, titta på kvällsnyheterna och klia de senaste fjorton betten. Tja!

Jag vill inte bliva "stur" som Pippi Långstrump säger. Alltså stor. Till ytan är jag tillräcklig men till sinnet vill jag behålla mitt barnasinne länge till. Ja, gärna tills min hjärna går i barndom. Och det kommer nog inte att 
 dröja alltför länge till. Har stora problem med minnet. Allt som ska göras måste antecknas på papper,namn, shopping, vart jag ska vissa tider med mera. Det kommer väl en tid då jag glömmer vad jag heter, var jag bor och var toaletten finns! Ack, ja.
Men till nutiden. Jag bara ÄLSKAR dockor! Har alltid gjort det. Jag lekte med dockor tills jag var tretton år. Sen fick jag lite andra intressen (pojkar) ett par år och då jag var sexton fick jag min äldste son. OBS! Planerad! Fast det tror inte ens han på! Jodå!
I dag syr jag dockor. Letar dockor på loppis, söker gamla celluiddockor. Inreder dockskåp.

I går sydde jag en karikatyrdocka till någon som skulle firas. En bastant docka med blommig kjol, glasögonen i pannan och agendor under armarna. Hoppas bara att mottagarföremålet inte tar illa upp. Det är ju menat som ett litet skämt.
Nu ska jag ta min skapelse och dra mig till den som beställde den. Och jag räknar med att där få smaka på smörstuvade kantareller på smörgås. Något som jag aldrig har smakat. Klarar jag livhanken så bloggar jag vidare sedan.
Bon apetite!

I kväll är jag trött. Har inte sovit min middagssömn som jag brukar. Blev lite annat som kom emellan. Är alldeles gäspig och småfrusen så det blir att ta den blårutiga med rena lakan och uppufflade dunkuddar (mmm) och lägga mina små rosenöron tillrätta på dem.
Men - det konstiga är att då jag lagt mej tillrätta så infinner sig inte John Blund förrän efter timmar efter snurrande och vridande i sängen som känns allt varmare - trots Eva-klädsel, öppet fönster och snurrande takfläkt. Men det är bara att tänka positivt: Jag vilar ju i alla fall!
Så, gonatt!

Som Martin Luther King sa: I have a dream. Det har jag också. Flera stycken. Ibland hälsar de på om nätterna och kan bli hur galna som helst. Härom natten var vi  tillbaka i Turkiet. Särbon och jag. Vi hade med oss några katter som vi ville skänka bort. Inte vet jag hur vi fick dom med oss i tullen men i alla fall...
Plötsligt stod jag själv på en av stadens gator. Särbon hade försvunnit. Jag letade och letade. Ingenstans fanns han men det bekymrade inte mej. Tänkte att han nog hittade hem själv. Katterna hade jag glömt bort men återsåg dem i ett skyltfönster förvandlade till små tårtor! Vaknade och ruskade på huvudet.
I en annan dröm satt jag på ett tåg som fick stopp på en station. Jag kände mej irriterad av förseningen och klev av för att promenera till nästa station. Allt medan jag travade på där på banvallen kom tåget och körde om mej! Och i ett fönster satt jag - och räckte lång näsa åt mej själv!!
En äkta dröm har jag: att få besöka havsklippor i ex.vis Bohuslän. Få sitta på en stenhäll och njuta av vågskvalp och salta vindar. Kan kanske någon gång bli verklighet, vem vet. Drömmer också om att få uppleva midnattssol. Vi får se om även detta kan bli verklighet.
Nu ska jag våldgästa den blårutiga och fortsätta att drömma galna drömmar!
Natti natti!

Dofter. Det är något som alltid påminner om något. Bra eller dåligt. Jag har en del gamla doftminnen från barndomen som kommer fram emellanåt. Till exempen om någon har bakat mandelformar. Då ser jag framför mig ett gammelkök med en högt uppbäddad soff-säng. Där låg Gubben i huset, sjuklig och svårt att röra sig. En grå katt spann fridfullt på hans mage och trots allt var Gubben glad och hade vänliga ord till de som kom. Doftern av mandelformar kom från ugnen där hans Gumma hade bakat dessa. Detta par finns i min barndomsgömma från Hälsingeskogen där jag växte upp.
Lukten av nyvässad blyertspenna får det att vrida sig i mej. Det påminner om byskolans första klass där jag blev svårt mobbad av både barn och lärare. Usch!

Alla säger att svamp är så gott. Jag vet inte det för jag har aldrig smakat på det där okända som jag med glädje har sparkat i småbitar utan att veta vad de heter. Skulle aldrig våga drista mej till att smaka på något som ser så oaptitligt ut. Har sett något konstigt som växt upp ur gräsmattan. Något som ser ut som en vit, blodfattig dildo.
Särbon har lovat att jag ska få smaka på smörstekta kantareller på knäckemacka och - det kanske blir bra. Är lite tveksam för jag är född misstänksam när det gäller nya ätvanor. Men OK. Jag ska smaka i alla fall.
Annars liknar jag svamp vid något som till och med korna i hagarna ratar och de känner väl på sig vad som är ätligt.
Som sagt. Jag ska smaka. Det kanske ÄR gott. Vi får se.
Kram å natti natti!