Ufis

I flera veckor har jag velat och velat om jag skulle ta den där influensasprutan som delas ut i dagarna. Jag har aldrig tagit någon förut och jag har inte haft någon flunsa heller. Jag har varit förskonad från detta. Tycker att jag har nog med krämpor ändå.

Men nu har jag funderat färdigt. Tog svängen till Hälsocentralen i dag och kölappade mej för en spruta. Trodde artt det skulle vara smockfullt med folk i väntrummet men jag kom in på en gång.

Fyllde i ett formulär om eventuella överkänsligheter - som jag inte har, tackålov. In till sköterskan och av med tröjan. Ett prassel med plast fick mej att titta till och såg då den enorma sprutan som hon skulle hacka mej med! Nålen var grov som en stoppnål och jag - som inte är spruträdd - drog upp axlarna  och spände  mej. Ren reflex!

Att det gjorde ont gjorde ingenting, bara synen av nålen fick mej att oavbrutet stirra på den. Det är ungefär som om man ser en spya på gatan. Man äcklas och vill inte titta - men lik förb... stirrar man på eländet. Varför??

Ja, efter sticket fick jag sitta i tio minuter för att känna efter så att jag inte fick någon obehaglig reaktion - som jag inte fick.
Nöjd och glad bar det av hemåt. Jag kunde få en liten flunsaliknande reaktion, sa sköterskan, så vi får se hur jag mår i morgon.

Men nu mår jag bra. Belönade mej med - gissa vad? EN KEBAB!