Ufis

Så har vi kommit över på andra sidan av helgerna. Skönt. Som arbetande kvinna har alltid ledigheterna varit alltför korta och inte har man hunnit med det man tänkt sig. Och vila har det knappast varit tal om. Men nu som nybliven pensionär är alla dagar lika. Det jag inte vill göra i dag kan jag göra i morgon! All tid är min, bara min. Jag kan dra täcket över skallen då det snöstormar därute och skänka en varm tanke till alla dem som ska ta sig till sina jobb på mornarna. Jag har det förbenat bra!

De senaste helgerna har jag varit i Stora Hälsingeskogen och lekt sjuksköterska åt en genomförkyld och febrig Särbo. Fick med lock och pock med honom till farbror doktorn i fredags och det blev penicillin med mera. Sen har han sovit, sovit och sovit. Själv har jag lagat mat, diskat, löst korsord, sett på TV. Själv. Men det har varit bra. Jag gillar ju ensamhet, ju!

Nyårsnaten tillbringade jag under täcket med en snörvlande, sovande och snarkande Särbo bredvid. Hörde en och annan bomb därute men somnade ganska snart. Inget att fira egentligen.

Kallt har det varit. Då jag for hem i söndags var det minus 26 grader där i Hälsingeskogen. Inget uteväder precis. Så det var skönt att komma hem till "bara" 13 minusgrader.


Nu har jag just avnjutit en portion kålpudding, löst fyra korsord, diskat och bara varit. Ska ta "fem minuter" på rumssoffan, tror jag. Ja, det ska jag. H ej!
.