Ufis

Solen gassar och det är just nu 32 grader i skuggan! Förr i världen klarade jag av att ligga och pressa i liknande värme men numer är det instängd i huset med nerdragna persienner och alla fläktar igång. Orkar inte med denna hemska värme!

Mitt psyke börjar naggas i kanten. Kvällar och nätter kommer det mörka skräckspöket på besök och jag har svårt att koppla av. Ordet cancer har en så laddad effekt och jag grubblar fast jag inte borde - på hur jag kan se ut inuti kroppen. Är jag helt uppäten därinne eller är mina organ rosa och fläckfria - bortsett då tarmen och levern? Kommer jag att få uppleva mer av livet?

Ja, frågorna hopar sej i bakhuvudet. Och ont i musklerna i ryggen har jag fortfarande trots starka värktabletter. Hör detta till? Undrar jag i nattens mörker.

Ja, livet är en prövning. Man ska inte måla fan på väggen men det kommer upp en liten sådan i alla fall. Utan att man vill det.