Ufis

Dimman ligger tät över bostadsområdet i dag och det är allmänt kuligt. Jag är ganska nöjd med att snön har dragit sej tillbaka och asfalten ligger blöt och plaskig. Jag är av  den konstiga sorten att jag njuter av detta väder. Ingen kyla (plus 2 grader), ingen snö att tala om och regnet och dimman som kan sopa bort de sista resterna av det vita. Sån är jag!

I dag ska jag bara ta det lugnt. Särbon skulle ha besökt mej men väglaget och en envis förkylning satte stopp för det. Jag anser att man inte ska ut på vägarna då det varnas för blixthalka och bacillerna får han lämna hemma! Det hade annars blivit affärsrally, loppisar och annat handlande. Hem och laga mat och äta. Stress. Stress. Sån är jag!


Nu ska jag fixa något ätbart åt mej själv. Göra en matlåda tills i morgon eftersom jag då ska jobba hela dan. Det är Öppet Hus på min arbetsplats med försäljning, kaffe och uppträdande. Jag spyr snart på allt som har med julen att göra!!

Men i kväll är jag bjuden av dotter och måg att bevista en konsert med mina absoluta musikfavoriter. Refreshments!! Från klockan halv åtta sitter jag och njuter av deras härliga musik! Dunka dunka skulle nog en och annan pensionär anse men jag är ju inte pensionär - än! Kommer nog alltid att gilla gammal rock n`roll. Sån är jag!

Det verkar vara en trist tillvaro jag lever i eftersom inget nytt händer i tillvaron. Men konstigt nog så är jag ganska nöjd med denna. Jag har kommit så långt i min utveckling att jag inte gillar förändringar. Det ska vara som det alltid har varit! (Pensionärsvarning)!  Har ingen längtan efter att möblera om eller resa bort på semester. Skönast är att vara hemma i min vanliga lunk. Då behöver man inte fundera så mycket och man känner en trygghet. (Ännu en pensionärsvarning!!)

Satt kvar en stund efter arbetstidens slut för att bevista ett spännande parti Fia mellan två munhuggande och rappa kvinnor. De formligen lyste av glädje då de knuffade ut varandra och fick börja om! Jag hejade på dem båda i tur och ordning - allt eftersom de knatade på och klarade knuffarna.


Fick sedan skjuts ända hem till parkeringen av Fia-förloraren och hennes lagvigde. Hade lite snällt bett om att få åka till busshållplatsen och slippa bli blöt om fötterna men fick åka ända hem! Jättebussigt! All snö har nu sjunkit ihop till en kladdig och blöt massa och termometern visar nu - klockan 21:50 - på 8,1 grader VARMT! Hoppsan!


Har i alla fall varit lite duktig sen jag kom hem. Lagat mat, diskat, tvättat och hängt det blöta, sovit - som vanligt - och njutit av herr Morbergs kokkonster. Så nu lockar säng och Karlavagn. Go natt!

I dag infann sig icke den inspiration som brukar rinna till vid den här tidpunkten. Kan bero på att John Blund tjatar på mej att nu är den här dagen slut och jag ska sova.

 Har varit till diabetessköterskan på eftermiddan och allt var bra. Problemet är bara att det är så svårt att ta sig någonstans nu då moppen är nattad och absolut inte vill komma ut i snögloppet. Så jag känner mej gansk låst - och att åka buss till och från Bomhus centrum liknar ett skämt!


Får åka med flera bussar och göra byten och det kan i värsta fall ta en timme eller mer att komma hem från Hälsocentralen. Hade tur i dag för jag bad en dotter om skjuts och då var jag hemma på fem minuter!

Ja ja, John Blund! Jag kommer! Natti!

Det är inte ofta jag bakar bröd numer. Nog för att jag tycker mycket om att baka men det blir inte så ofta som lusten att kladda med deg rinner på. I dag fick jag en liten knäpp och köpte jäst då jag handlade på ICA. Kakor och bullar är gott men det har jag slutat att baka. De hamnar bara i "fel" mage och denna mage är stor nog ändå.

Matbröd däremot kan gå an. Jag är inte någon stor konsument av limpa och annat i smörgåsväg men om jag har nybakt bröd, ljummet med riktigt smör på, ja då minsann äter jag med god aptit.

Har letat efter några nya recept på nätet och fastnat för att baka Hönökakor. Måste bara komplettera lite när jag ska handla i morgon. Det är inte säkert att det blir som jag har tänkt mej för det kryllar av smaskiga, färggranna recept och jag kan faktiskt ändra mej. Tekakor? Stompa? Baugetter? Ja, spännande att se vad det blir.


Risken finns att, när jag skulle ha kommit till skott, bara struntar i att mjöla ner köket, ta gand om kladdiga redskap och passa ugnen. Jag har varit med förr! Och det kan bli en upprepning. Det kan bli så illa att jag köper Hönökakor och några frallor. Det är gott det med. Men nog skulle jag väl kunnat ta fingret ur det berömda stället och bakat! Det är ju roligt och jag får leka barn igen och knåda och krama en mjuk vetedeg!

Förr bakade jag ofta - då alla barnen bodde hemma. Då kunde en son komma in i köket och utbrista:
- Åh, nu luktar hela huset av mammas bak!!

Denna dag var en upprepning på de senaste vinterdgarna. Snö, blåst och allmänt olustigt. Det började i morse med att jag fick sparka upp ytterdörren eftersom det obehagliga vita hade yrt in och bildat en meterhög vall på bron. Resten av  gången var nästan snöfri eftersom allt hade samlats vid dörringången.

Det var bara att dra på sej storstövlar, mössa (något som jag annars aldrig använder) och vantar och ta itu med det hårt packade berget. Allt för arr komma åt morgontidningen. Utanför grinden fanns en likadan hårt snökam som måste forceras innan jag kom åt brevlådan.

Sådana här gånger skulle man vilja bo högt upp i ett höghus för att få avstånd till det blöta och kalla. Men - tiden går fort och det står inte på förrän mitt körsbärsträd blommar för fullt, violerna och rosorna prunkar och vattnet i dammen strilar lekfullt. Då är fantasierna om höghusboende långt borta! Jag har det väldigt bra - egentligen!


Nu har jag inget mer korsord att lösa. Allt är gjort och jag får krypa till kojs och lyssna på Karlavagnen. Det är ett bra program för det mesta bara det inte handlar om sport eller politik. Då somnar jag illa kvickt! Natti natti!

Därute har det vita eländet fortsatt hela dan. Det har yrt och vräkt och snöat vågrätt. Jag har skottat gården i flera omgångar men va hjälper det när man bara behöver vända ryggen till så ser det likadant ut som innan jag började. Fyyy!


Härinne är det varmt och gott. Jag går inte ut mer än absolut nödvändigt såna här dagar. Till postlådan och till snöskyffeln. Det får räcka. Men tack vare eländet därute så har jag fått en hel del gjort inomhus. Har skurat toan, tvättat tre maskiner, dammsugit, torkat golv, rengjort ugnen, lagat mat (kyckling med pommes), löst tre medelsvåra korsord med mera. Jag har inte sovit middag i dag. Har liksom inte hunnit.


Men nu har jag kokat grönsakssoppa och ätit. Bra vintermat. Hett och gott! Inget att se på TV i kväll så det blir tidig sänggång i renbäddad säng. Särbon har varit hemma i sin Hälsingeskog denna helg så jag har fått husera själv. Har sluppit affärsrundorna som kan vara ganska jobbiga för en gammal kvinna. Särbon far runt som en galen kalv bland verktyg, jackor och hushållsprylar. Han tröttnar aldrig!

Nu är det kväll och tröttheten har lagt sig som ett duntäcke över mej. Go natt!

Så kom det då. Det snöväder som så många har efterlyst och som jag tackat högre makter för att det har låtit vänta på sig. Jag är den som absolut inte gillar snö. Inte ens på julkort! Det är något så tungt och deppigt med allt det vita. Jag känner mej levande begravd då jag måste konfronteras med det . Får lite dödsångest och tror att jag upplevt ett snöskred i ett föregående liv.

Ja, morgonen började med att pulsa ut i förrådet efter snöskyffeln - som naturligtvis stod längst in bland annat skräp. Om jag varit förutseende hade jag tagit fram skoveln i går kväll men hoppades väl att vädergubben på TV skulle ha fel. Nu blev det att dra spaden fram till brevlådan för att hämta in tidningen och HELGKRYSSET. Skulle inte missa denna njutning som ett nytt korsord kan ge.


Så kommer också den förtjusande lilla tjej som säljer en kvällstidning vid dörren. Hon har strävat på varenda helg i dryga två år med sina tidningar. Där har jag också ett korsord att ta mig an. Plus ett rutmönster i reklambladet som medföljde avisan! Sysslolös blir jag inte, för att gå ut - neej tack!!

Jag säger som min salig Far sa om rårivna morötter:
- Kallt och blött Ussssch!!!

Du får vänta! Det är ord som många ungar får höra tidigt i livet. Man har alltid något annat som måste göras först så du får vänta!

Man väntar på gå-hem-från-jobbet-signalen. Väntar på bussen. Väntar i kassakön på ICA. Väntar påTV-nyheter och väder. Väntar på bättre tider. Väntar på jul, påsk, vår och sommar. Så kommer man till midsommar då allt vänder och då väntar man på vintersolståndet då "det vänder".

Man väntar på semestern, löningsdagen, viktnedgången, skattpengarna. Finns det något man inte väntar på? Livet verkar vara en enda lång väntan. Nu i dagarna väntar jag nyfiket på en glad tilldragelse på släktsidan. Intet är som den väntan!

Tja, väntar på att potatisen ska koka och jag får stilla min hunger efter något matnyttigt. Hade väntat mej en kebab - fredag och allting - men det blev inte så. Har nattat moppen så det är svårare nu att ta sig till pizzerian. Får vara nöjd med korv och den kokta potatisen.

Sen väntar korsord och blårutig!

Jag bara älskar mat. Jag fullkomligt frossar i nya recept på olika anrättningar. Men - jag bara frossar med ögonen. Det blir inte ofta som jag laborerar i köket med allt det nya jag får mej till livs via tidnings- och TV-recepten. Men jag fantiserar om att få ekonomi att köpa in allt som kan behövas i ett fulländat kök.


Jag har som favorit Per Morbergs matlagningsprogram på fyra plus på torsdagskvällarna. Han är bara för härlig där han viftar med handdukar, kastar med köttbitarna och plaskar i sina kastruller! Och vilket kök han har, sen! DET vore något att jobba i! Det är inga TV-kulisser utan det är i hans privata kök som denna show utspelar sig. Han är ju även utbildad kock så han kan sin sak.

Nu sitter jag och väntar på hans program. Undrar vad han åstadkommer i kväll? Jag blir hungrig bara jag tänker på alla de fina råvaror som han har. Där har nog TV varit med och betalat. Själv sitter jag och tuggar på en banan och ska - kanske - äta något mer innan jag kryper ner i min blårutiga. Måste tänka på insulinet.


Men först så ska jag njuta av vad herr Morberg har att komma med. Och sen ska jag natta!

Gissa om det var halt i morse? Jo, det var det. jag fegade ur och vågade inte ta moppededen till jobbet utan trippade till bussen. Trippade var ordet. Det var knaggligt och snorhalt på glaciären till vändplan som finns i bostadsområdet. Denna måste man passera då man ska till busshållplatsen. Jag såg nog ut som om jag gjort något skumt i brallan där jag segade fram, men det bjöd jag på.

På jobbet håller jag på att sy ihop massor av virkade lappar som donerats till oss. Någon av tanterna har virkat allt detta men sedan tröttnat och givit detta till oss. Jag försöker få ihop en filt av detta. En trasgrann filt som jag själv inte skulle vilja ha. Men den blir mjuk och skön.


Nu knackar John Blund på och vill natta mej och det kan han väl få. Så jag säger gonatt och sov så gott!

Ibland finns det ingenting att meddela. Dagen har runnit iväg och allt har gått sin gilla gång. Upp ur sängen, till jobbet, hem, äta, sova och natti natti! Sådana dagar är bra tycker jag. Inga överraskningar i postlådan. Ingen halka på vägen som jag åker på. Och trist pulvermos med småkorv till sen lunch.

Men jag är nöjd. Köpte ju nya skosnören i går och monterade dem i arbetsskorna. Det var bara det att snörena var minst en meter för långa! Måste klippa av dom innan jag snubblar på dem och gör mig illa. Det vore inte bra inför kommande pension. Jag har fått nog av sjukhus och sjukdomar och försöker hålla mej på benen.

I morgon ska jag leverera den Waldorfdocka jag knåpat ihop. Det är en av våra "tanter" som har beställt den som julklapp till ett barnbarn. Dockan - och alla andra dockor som jag tillverkat - är svår att skiljas från. De blir liksom så personliga och jag ser dem som ett barn som ska byta förälder.

Men - det är i morgon det. Nu ska jag natta min trötta lekamen. I morgon kommer Onsdagskrysset och jag längtar efter det! Är beroende som sagt.

Natti natti!

Då var det måndag igen. med solsken och bitande kallt. Fryser mest om tummarna då jag susar fram på min röda moppe. Det hjälper inte med dubbla vantar och extra fleecebyxor. Jag - som aldrig annars fryser - skakar som en Parkinson där jag sitter på tvåhjulingen. I morgon har dom hotat med snö och då kan det bli läge för bussåka. Lite feg är jag för snömodd och halka trots att jag har dubbat under hjulen.

Kom hem från Stora Hälsingeskogen i går kväll. Det är sant det där med Borta bra... trots att jag har elva års vana att besöka särbon där ute i vildmarken. Det bästa ord jag vet är ordet HEMMA. Jag brukar ibland då jag känner mig lite blödig tänka på alla hemlösa som inte har en varm bostad och en mjuk säng.

Men - de tankarna är snart borta. Jag kan inte ha dåligt samvete för något som jag inte rår för. Då jag är hos särbon är det så mysigt med eld i järnspisen i köket och fyr i braskaminen i TV-rummet. Jag svettas och lider men njuter i alla fall. Min inre termostat krånglar på grund av ålder. Är det inte svettningar så är det kalla fingrar.

Nu ska jag ta en sista titt på Gd:s söndagskryss. Jag är ju - som förut sagt - beroende av dessa rutor. Sen är det natti natti för min del.

Om jag köpt skosnören? Jajjamän! I dag blev det av. Lite minne finns allt kvar i kärringen!

Det är fredag. En riktigt ruggig fredag. Det regnar och plaskar och jag var mer än blöt när jag kom hem från jobbet i dag. En sån här dag kan få den bästa att deppa ihop. Jag måste säga att jag föredrar det här vädret framför snö och halka.

Tänkte att jag måste ha något varmt i magen på lunchen eftersom mitt blodsocker har spelat mej ett otäckt spratt i morse. Ska fara till Stora Hälsingeskogen senare i dag så äta bör man...

Det lyxades till med ett Max-mål med hamburgare och pommes. Mmmm... va gott! Hem i regnet och vittjade postlådan. Räkningar. De var ju väntade. Hyreslappen med medföljande broschyr om bostadsföretaget. Öppnade denna och läste att jag vunnit två biobiljetter! Ha ha!


Så en regnig och grå dag kan snabbt bytas till en bra och "solig". Jag ska nu bara diska och vattna blommorna innan jag tar paraplyet och traskar till bussen och den knöliga resan till Särbon. Återkommer efter helgen. Ha det så bra! Hejjj!

I dag hade vi besök på jobbet av en ung man från Kongo. En mycket vacker pojke med sammetsögon och kritvita tänder och alldeles svart i skinnet. Han berättade om sej själv och vem han var som flykting, spelade egna visor på gitarr och sjöng på sitt eget språk samt dansade till inspelade trummor. helt fantastiskt!



Jag minns en tid då jag gick i småskolan i en stad en bit härifrån. I en klass lite högre upp gick en flicka med svart skinn, svarta ögon och krulligt svart hår. Det var ganska ovanligt då på 50-talet att färgade människor fanns bland oss vita. Alla drog och slet i flickstackarn och pillade i hennes hår. Hon fick många öknamn och var ständigt aggressiv. Pratade ren svenska och vägrade svara på vartifrån hon kom.

Trots att jag var en s.k. blyg och "snäll" flicka i barndomen kunde jag vara ganska elak om det begav sig. Jag vistades ganska ofta hos mina farföräldrar eftersom jag växt upp där. Min farmor var hysteriskt rädd för nästan allting - även annorlunda människor. Speciellt svarta.


Liten och söt hittade jag en stor bild på Louis Armstrong i en veckotidning. Klippte ut bilden och fäste den bakom den fina julbonaden som satt över kökssoffan. Dagen kom då farmor skulle avjula och tog ner julbonaden. Hennes skrik måste ha hörts vida omkring då hon mötte Loiu´s stora ögonvitor i det becksvarta ansiktet.



Att inte farmor fick en hjärtattack då var ett under. Jag hade ju kunnat avliva henne med den bilden. Efter detta höll hon alltid ögonen på vad som kunde sitta under andra bonader, under dukar och liknande. Men jag gjorde inget mer hyss av detta slag. Jag är ju - som sagt - en snäll flicka!

I dag har det inte hänt någonting som är värt att skriva om. Vaknade ett par timmar före väckarklockan - något som händer då och då. Pensionärsvarning? Lika irriterande varje gång eftersom vid den tid som klockan ska ringa så börjar ögonlocken bli skönt tunga. Det är så dags då! När man ska upp!

Kände mej vinglig och trött och linkade in i duschen för att valka av min brännande lekamen. Brännande av svettningarna som har blivit ett gissel natt efter natt. Efter en kopp te och en källarfralla var det dags att dra på sig hela den regntåliga utrustningen som behövs för mopedåkning så här års. Härliga sommar! Då jag kan åka i kortärmat och svala skor!


Jobbet! Femtioelva smörgåsar och kannor med kaffe. Konstigt nog så stortrivs jag med detta jobb och börjar få kalla fötter när jag tänker på att det inte är många veckor tills mitt yrkesverksamma liv är slut!

Hemma på eftermiddan. Värmer kålpudding, äter och sover ett par timmar. Skulle egentligen ha tagit fram symaskinen för att sy på de dockkläder som ska passa till den Waldorfdocka jag sydde i helgen. men - det är en dag i morgon också.

Likadant har jag sagt i flera veckor nu angående köp av nya skosnören! Har varit i flera affärer och handlat men har jag köpt skosnören? Svar: nej! Glömt! Har knytit knut på knut på de  som sitter i skorna nu och det finns inte mer att knyta i nu!

Men som sagt - det är en dag i morgon också! Nu ska jag gå och knyta - mej!

I press och TV debatteras vilt i dagarna om mat som passerar vissa datum ska slängas eller inte. Jag är ju en sådan där typ som inte kan slänga något ätbart så länge det inte har päls och kryper fram. Alltså. Jag räds absolut inte att införskaffa matvaror som har "gått ut" som det kallas. Om man tänker efter så står det ju oftast "bäst före..." och det kan så vara men orden "senaste förbrukningsdag" kan vara mer tveksamt.

Jag köper i alla fall! I dag besökte jag en affär som jag inte varit i på länge. Skulle bara ha kvällstidningen men fick se en illröd skylt i kyldisken: lövbiff halva priset! Datum "utgår" i dag och jag högg direkt. Köpte två kilo! Lövbiff är ju annars en del av styckningen som vanligtvis är ganska dyr, men nu!

Väl hemma blev det att tillaga biffarna. Det blev massor av oxrulader med smaskig fyllning, fylld lövbiff med vitlöksost med mera. Det blir något att fresta Särbon nästa gång han kommer hit. Delikatesserna finns nu i min frys och jag känner mej mycket nöjd. Måste snabbt frysa in maten eftersom de där ruladerna var så himmelskt goda att risken för att de skulle hamna i "fel" mage var stor.

Så nu har det hänt - igen. Jag kunde inte låta bli de rödlappade varorna - som vanligt. A la ekorre!

Ja, det kan man säga. Äntligen fick jag fingrarna ur det berömda stället och tog fram dammsugarn! I ett par veckor har jag tänkt och funderat på om det behövdes dammsugas - och det gjorde det. I dag blev det gjort! Jag HATAR att dammsuga. Det är därför det blir så sällan. Föredrar att sopa av det värsta på hall- och köksgolv men nu har jag dövat samvetet för en liten tid framåt.

Vet inte varför jag hatar denna elektriska klumpeduns så innerligt. Tung att kånka på, snubblar på sladden, ja ursäkterna är många. Jag har bestämt mej för att ge mej själv en sladdlös dammsugare i julklapp. Har väntat tills restskatten var betald - och det är den nu.


Allrahelst skulle jag vilja ha en sån där manick som är fjärrstyrd - eller hur det nu går till. En tefatsrund maskin som själv letar upp lorten och decimerar denna. Men den prylen kostar multum. Jag får vänta tills Lottoraden faller ut med den väntade storvinsten.

Jag känner mej väldigt nöjd nu efter att ha skrubbat golven med mopp och Allrent. Det blänker i köket och badrummet luktar väldigt gott. Ska försöka skärpa mej i städfrågan. Kanske det blir roligare att jobba sladdlöst! Kvalstren ska inte trivas för bra hos mej!

Liten sentens:
 Nu undrar väl lopporna vart jag tog vägen, sa gubben och vände skjortan ut-och-in! Tja!!

Dåjag i går besökte en affär i stan hittade jag verkligt fin vitkål till ett utomordentligt bra pris. Jag är som en ekorre
då det gäller att ha "bra-att-ha-varor" hemma. Naturligtvis köpte jag ett huvud och tänkte att jag har ju hela helgen på mej att anrätta denna grönsak. Helgen som egentligen ska vara avkopplande har blivit ett stressmoment eftersom allt hushållsarbete ligger nere under veckorna.

Jag har gjort en långpanna med kåldolmar och två formar med kålpudding. Mums! Medan jag har ugnen varm blir det ett par äppelkakor på de äpplen jag fått av en arbetskompis. Inget får förfaras! Jag har fått lära mej som barn att mat är inget man sullar bort så därför blir jag kallad "Komposten" på jobbet. Tar reda på allt ätbart som ändå ska slängas. Därför ser jag ut som jag gör!


Då jag dammsugit mina golv och torkat av dessa har jag lite som ska strykas. Därefter ska jag sy på en docka som jag fått beställning på. Det roliga spar jag till sist för då kanske - jag sa kanske - jag låter bli att sova middag. Men det är ju den skönaste stunden på dan att få krypa upp i soffan med gosefilten och gosekudden och bara VARA!

Vi får se, som sagt. Nu ska jag titta till anrättningarna i ugnen, steka en röding till lunch och ögna igenom Helgkrysset i dagnes tidning.

De ä mycke´nu!

Vaknade i morse med ett ryck och fick för mig att jag sovit över. Jag var så helt säker att klockan hade ringt och att jag hade somnat om. Fy vilken hemsk känsla det är! Jag som är den mest tidstrogna figuren som trampat denna mark, jag brukar väl aldrig sova över!!

For upp med ett ryck, högg klockan som visade kvart i fem! Jaha. Jag hade nog bara drömt att jag vaknat för sent. Hela tillvaron blev sned eftersom jag har vissa uppstigningsrutiner som ej får rubbas!

Nåväl. Kom upp som jag skulle och förberedde mej för mopperesan in till stan. Dimman låg som ett duntäcke över mitt hus och termometern visade på minus två grader. Nu är det halt, tänkte jag.

Och det var det - nog. Jag gasade på utan att känna efter om det var halkigt. Märker jag det så spänner jag mej mer och det är tillräckligt spännande att ge sig ut i morgontrafiken ändå.

Jobbet var lite småstökigt. Cirka 40 gäster samt en farbror som sålde skor till hugade köpare. Jag provade ett par sandaler som jag gärna skulle vilja köpa men eftersom jag har Kalle Anka-fötter passade de inte alls. Synd.

Hem på eftermiddan. Åt sen lunch och tog min stödvila på rumssoffan. Planerade en timme men det blev tre sköna sovtimmar. Vaknade med ett ryck. Visste inte vilken tid på dygnet det var. Trodde jag sovit över. Tänkte aldrig på att jag var fullt påklädd och inte låg i min säng. For upp och såg att klockan var kvart över fem - på eftermiddan.

Ja ja. Dagen har gått sin gilla gång. Har just tittat på min favorit Per Morberg och hans matlagning. Jag bara älskar den karln! Slänger med köttbitar och handdukar! Rena showen!

Men nu är det läggdags. Ska sova skönt i min blårutiga och inte drömma att jag missar uppstigningstiden!
Det är ju en ny dag i morgon med vad den nu innebär!

Idag kommer det fram allt fler uppgifter om mobbing. Barn - och även vuxna - som blir offer för andras missnöjen och mobbar så fort de kommer åt. Det kan gälla i stort sett vd som helst som inte passar mobbaren och denne drar med sej en vans av ja-sägare som inte vågar annat än att hålla med i rädsla för att bli ett offer.

Jag vet vad jag talar om. I första klass i en byskola i Stora Hälsingeskogen var jag offret. Mobbaren var lärarinnan och halva klassen. Blev utlåst på torrdasset mitt i vintern (lade grunden till cellskräcken), tvångsmatad med risgrynsgröt (usch och fy f-n!!!) och fick sönderrivna kläder.

Liten som man var vågade man inget säga så jag teg och led tills jag hamnade på sjukhus helt utmärglad på grund av att jag inte fick behålla någon mat.

Nu har jag tagit igen det hela.Har bett de Högre Makterna att låta lärarinnan koka sakta i Den ledes svavelgryta. Jag har arbetat bort cellskräcken och mat - det älskar jag! Kanske det syns på min rejäla kroppshydda, men - vem bryr sej?


Blir heligt förbannad då jag hör talas om mobbade människor! För att inte tala om mobbarna! De mår inte så bra så därför ger de sig på de svagare. Försvarar dem inte. En förklaring bara.

Men - de svaga kan bli starka!! Inte med muskler kanske i tanke.Och med ord! Där har vi våra trumfkort.

Det här har varit en "trött" dag. Bara det att väckarklockan ringde en halvtimme tidigare än vanligt (ja, jag hade ställt om den för att jag måse upp en halvtimme tidigare) gjorde att hela dagen blev sned. Jag är programmerad att gå upp en viss tid varenda morgon (pensionärsvarning?) och såna här gånger då klickar det i hjärnkontoret.

Att jag skulle upp tidigare berodde på att jag skulle vara på sjukhuset klockan åtta för provtagning. Tortyr att ta sej en mil extra för ett litet blodprov! Detta prov visade inget konstigt så nästa besök blir i mitten av januari

Ja, då är det nytt år. Fort går det minsann. Jag har nu bara en dryg månad kvar innan jag kan kalla mej Fritidsforskare. Det låter bättre än pensionär som är ett krystat ord. Pensionär låter gnälligt och surt och sådan vill jag inte bli.


Det finns vissa undantag som gillar det fria livet. Som har så mycket att göra att tiden inte räcker till. Undrar hur dom har planerat det för sig. Själv har jag lite kalla fötter för vad jag ska fylla mina dagar med. Har funderar bort det där med att skaffa hund. Väntar nog med det för trots allt vill jag inte vara bunden vid något. De husdjur jag har finns i garage och förråd. Råttor!


Kommer tid kommer råd, sa min gamla farmor och det hade hon rätt i. Ska ta dagarna som de kommer. Första månaden ska jag bara SOVA!

Det har julskyltats i veckor i affärer runt om i stan. Alldeles för tidigt. Man blir ju trött på alltihop innan det ens har börjat. Julen, alltså. Tomtar, glitter, skräpprylar överallt i varuhusen.

Själv har jag avjulat ganska mycket de senaste åren. Plastgranen - som detta år skulle ha fyllt 20 år - har jag klippt ner och pyntat krukor och lådor utomhus med. Återanvändning?

Tomtar och annat plock ligger kvar i sina packlådor i år också. Känner inte för att ställa fram prylarna i år heller. Tar bara en massa tid i anspråk då de ska plockas bort sedan.

Gardiner byter jag inte till jul. Varför det? Varför skulle inte de vita , vackra duga? Har nyss satt upp dem då jag putsade fönstret.

Det jag kan tänka mej att göra som julförberedelser är att ställa upp elljusstakarna i fönstren. Det ser varmt och ombonat ut. Det blir ju jul ändå.

Låter det här deppigt? Nehej då!! Jag har bara kommit på att det som inte behövs ska inte göras. Jag har blivit bekväm på gamla dagar. Och gissa om det känns skönt! Att kunna erkänna hur man vill ha det och inte bry sej om vad andra tycker och förväntar sig - av mig.

Jag säger så här jag: "Nu är det jul igen, sa han som låg under tåget!"