Ufis

Jaa, lugnet har lägrat sig över mitt hem och över mej! Särbon hat åkt hem efter några mycket hektiska dagar. Inget ont i honom. Han är en underbar person. Snäll till tusen och arbetsvillig - men detta kan gå lite till överdrift.

Han dök upp i fredags eftermiddag. Ville direkt ut och shoppa. Han bara älskar affärer! Inte direkt handla men titta, klämma och vända på prylarna! Som tur var väntade jag då på en reparatör till min pajade frys, så shoppingen fick inställas.

Jaha, på med arbetskläder, ut i förrådet för att ta itu med staket, gräsmattor, rensning och gu´vet vad! Han hade inte tid att äta så det blev en vända till pizzerian efter mat.

Lördag likaså. Upp tidigt. Ut och jobba medan jag tog det lugnt i den blårutiga. Sen iväg till alla de affärer som han brukar besöka - det tog fem långa timmar i varma affärer blandat med en het bil! Inte tid att äta i dag heller så pizzerian fick duga med rödspätta och pommes.

Söndag. Se föregående dag. Dock inget från pizzerian! Kåldolmar hemma i mitt kök!

Måndag. En grannfru till Särbon ringde och hade problem med en vattenberedare så det blev snabba ryck hemåt. Jag vinkade av honom vid staketet och satte mej sen i baden-badenstolen i flera timmar och bara lyssnade på fågelsång och trädsus.


Som sagt. Särbon är världens gulligaste och snällaste man kan tänka sej, men han har inte vett att ta det lugnt.

Så nu gör jag som sagt - ingenting! Städade lite i går eftermiddag, sov middag och åt mat - ej från pizzerian! Hej!!

Tja, halva veckan har bara rusat iväg och jag hinner inte med! Hade som plan att denna vår ska jag njuta varenda dag och upptäcka våren på nytt sätt eftersom jag nu är fritidsforskare. Men - tiden är snabbare än jag och snart är det sommar, allt vänder och snart är det dags för julpyssel.

Om jag deppar? Icke! Njuter i fulla drag ändå. Påmitt vis. Nu står jag i startgroparna att åka moppe till Stora Ica för arr handla ett preparat som ska avliva min gröna gräsmatta. Ja, inte gräset men mossan som helt har tagit överhanden. Jag vet att det kommer att se ut som en krater på min gård efter prepareringen, men det kan det vara värt. Det kommer gräs - kanske inte på en gång men det blir väl fler vårar, eller?

Så på med hjälmen och gasa iväg! Hej!

Nu har mitt elfte barnbarn fått sitt namn inskrivet i kyrkböckerna. Han döptes i går i Stora Kyrkan här i stan med massor av släkt och vänner omkring sig. Det var en vacker upplevelse och festföremålet stirrade storögt på alla de församlade. Jag undrar vad som rörde sig i hans huvud. Undrar vad han tänkte över all denna uppståndelse.

Prästen balanserade honom högt upp i luften och gick runt bland församlingsmedlemmarna. Jag hickade till och vågade knappt titta. Tänk om han tappade pojken!! Det behövdes bara att den lille sprattlade till! Uschiamej!


Lite gnällig blev han till slut och då smög mamman i  honom  nappen och han fick låna en nalle av Kyrkan. Denna nalle måste ha varit indränkt med "något" för pojken himlade med ögonen, sniffade på mjukisdjuret och blev tvärtyst!

Sen blev det stort kalas med mat och dryck till alla närvarande. Den lille somnade i sin vagn och struntade fullkomligt i att han var huvudpersonen.

Nu var detta gjort och han är fullvärdig medlem i församlingen. Undrar när nästa evenemang blir? Det är ju en av de fåtal gånger man träffar den stora släkten - dop, bröllop och begravning. Kan det bli ett tolfte barnbarn som ska kristnas? Ja, den som lever får se.

Jag är egentligen alldeles för trött för att tänka ut något att blogga om. Ögonen svider, axlar och nacke värker och - det regnar ute! Nu vill jag ha sol och värme igen för då mår min pensionärskropp sååå bra!

I går var jag på mammografi. Blev tillplattad och blåmärkt på både tuttar och överarmar. Vilken sadistisk plåga man får utstå bara för att man är kvinna. Tanken svindlar, men det måste vara en man som uppfann tortyrmaskinen för tutt-foto. Och - de borde ha prövat apparaten på sig själva först. Exempelvis med att krama livet ut SINA ömma kulor. Då skulle nog vi kvinns ha fått det lite lindrigare.

Nu år det sovdax och jag ska äntra min blårutiga. Puss å gonatt!!

Tjenare! Nu är jag hemma igen efter vistelsen i Stora Hälsingeskogen. Denna gång var vädret med mej till skillnad från tidigare besök. Då har jag suttit vid Särbons köksbord med korsord och patiens och förbannat regnet och blåsten. Men denna gång har jag njutit i en solstol i timmar och fått lätt rödbränd ansiktshud. Mmmmm...

Jag har aldrig hört så intensiv fågelsång förr som denna påsk. Det var faktiskt öronbedövande. Fåglarna tävlade i att överrösta varandra och höll på från soluppgången till sena kvällen. Att dom orkar!


Från min plats i solstolen kunde jag studera sädesärlor och bofinkar som helt orädda hoppade kring mina fötter. Underbara djur! Tranorna höll till på en bredvidliggande åker betande tillsammans med två ståtliga rådjur - som var vana vid människor, tydligen. En helt kolsvart fjäril cirklade runt mej. Vet inte vad det var.


Ja, det är underbart på landet - fläckvis. Skulle absolut inte klara av att bo så där ensligt - trots alla naturupplevelser. Jag är för bekväm av mej och vill ha nära till alla bekvämligheter. Men ibland är det en lisa för själen att komma från stan. men bara några dagar,

Så nu är helgen slut och jag är hemma igen. Skönt det också.

Nu har jag trimmat kvasten och strukit fin-förklädet så nu bär det av! Jag - som en mig närstående - håller mej undan denna dag för jag vill inte göda andras ungar med godis. Förresten. Dom är inte nöjda med det utan det ska vara pengar!

Ja, jag vet. Mina egna arvingar knatade runt på sin tid och ringde på dörrar iklädda mina gamla kjolar och läppstiftsröda kinder. De fick också mest slantar så man ska väl inte generalisera för mycket.

Men jag har en fundering över det där med att små söta påskkärringar ringer på de okändas dörrar. Vem vet vad som döljer sej där bakom? man läser ju så mycket hemskt som kan hända - allra helst mot småflickor.

Nej nu är det dags! Mot Blåk....... Nä, Stora Hälsingeskogen blir det! Glad Påsk!!

Jag har fått för mej att ta fram billiga resor på datorn fastän jag inte har speciell lust att åka någonstans. Under många år så åkte jag kors och tvärs över Europas badorter, ibland flera gånger om året. I dag så känner jag inte samma längtan efter detta resande. Jag vet ju hur förb... jobbigt det är att stå i köer, vänta, ännu fler köer, ännu mer väntan på, resdagen.

Nej, jag har nog blivit bekväm av mej! Jag tycker det är nog resande att ta mig till Stora Hälsingeskogen med buss, tåg och bil. Bara den resan tar fem timmar att ta mig 13 mil bort. Nä, inget att stå efter. Men jag vill ju träffa Särbon och då får jag väl ta det besvärliga.

Åter till resebyråernas glättiga program. Har en liten känsla av att åka i alla fall. Någonstns där solen skiner. Där havet är turkosblått. Där maten är gudomlig. och - att det inte kostar för mycket. (Pensionärstankar?), Det kan bli av men problemet Särbon finns. Han är inte speciellt road av charterresor.

Jag har försökt med att visa fina bilder på soldränkta stränder och svallande blåa hav. Men det lockar inte honom nämnvärt. -Det finns sandstränder på Börnåsen (den lokala sjön) också, blir hans svar.

Så. Jag får titta och önska och kanske komma iväg någonstans under detta år. Förresten! Det är ju dags för den årliga resan till Blåkulla! Ska leta bland reseannonserna om det kan finnas något dit. Helst då med "all inclusive" för ska det åkas så ska det vara bra! Tjo Hej!

I går försvann min förmiddag. Jag har införskaffat en s.k. dokumentförstörare. En som strimlar gamla papper till små smala remsor. Kul, tänkte jag och satte igång tidigt på morgonen. Jag har sorterat ut allt som inte behövs i pappersväg och fyllt en ICA-kasse med skräpet för att eventuellt ta det till Särbon och elda upp det.

Men det såg inte ut att bli så och kassen stod där i min hall och fylldes på undan för undan. Nu skulle det strimlas! Tänkte att det tar väl en liten stund så jag kan gå ut i solen sedan. Men hej och hå. Strimlandet tog mig fyra timmar och fyllde upp två svarta sopsäckar med skräp!

Nu är det gjort i alla fall och i dag ska jag städa uteförrådet. Räknar med lite skräp där också så jag laddar med sopsäckar om och utifall. Jag är/har varit sån att jag samlar på bra-att-ha-grejor. Det finns massor av detta i mitt förråd som jag faktiskt tänker gallra ur medan jag är på släng-humöret! Saker som jag inte har saknat på länge tror jag inte att jag kommer att sakna nu heller.

Så: framåt marsch! Nu ska det städas så jag förhoppningsvis hinner med att få lite solsken på min bleka näsa i dag då!

Ett litet inlägg bara. Att det måste ha varit våren som drabbat oss! Varenda år bestämmer jag mej för att stanna upp och njuta av den värme som vårsolen ger, att lyssna på olika fågelsånger. Att verkligen ta vara på den korta tid som våren innebär för helt plötsligt så bara brakar det till och allt är grönt, utslaget - och färdigt! Den här tiden går alldeles för fort.

Så - lyd mitt råd: ta den här tiden och stanna upp. Ta någon timme eller så och bara VAR! Lyssna, Lukta. känn! Snart vänder det och går mot den mörka tiden igen.

Så. Vi har vår i luften. Var har ni er???

I dag har jag varit på Besiktningen. Den årliga. Lika pirrig som vanligt att allt inte skulle vara till belåtenhet. Man sitter och väntar. Och väntar. Och väntar på sin tur tills det klickar till i nån mekanisk låda och det är min tur.

Om jag har bil? Nää. men en pump på vänster sida av bröstkorgen som kräver sin årliga koll. Och det var i dag som jag gjorde den på Stora Sjukhuset här i stan. Kom dit för provtagning på förmiddan, sen ett par håltimmar vilka jag tillbringade i lunchrestaurangen med fläskgryta, potatis och massor av grönsaker. Gott!!!


Sen var det in till farbror doktorn. Farbror och farbror. Pojken kunde ha varit barnbarn till mej - åldersmässigt. Men bra ändå. Fick veta att alla mina prover var mycket bra. Ska tillbaka på ultraljud senare. Och nya blodprover. Tänk vad man blir kollad! Känns bra.

Nu är jag hemma igen och ska smaska i mig en grönsallad som jag köpte på hemvägen. Lika beroende av grönt som av korsord är jag. Och ingen ny besiktning nu på ett år. Bara en klisterlapp i pannan med OK fattas. Hej!