Fylleri

Den här helgen har det varit mycket fylleri. Inte så att det sitter i knävecken på något sätt. Det har varit kalas för de som fyllt år. Det var store sonen, ett av barnbarnen och så barnbarnsbarnet. Denne unge man har nu uppnått den aktningsvärda åldern av åtta år och han räknas nu till de "stora" killarna och får ett kuvert med peng i. Gissa om han var stolt!
Fylleri, ja. Jag börjar få kalla fötter inför pensionen. Då och då dimper det ner post i min brevlåda där man försöker locka in mej i föreningar för pensionärer. Nej tack! Jag ÄR inte så gammal (trodde jag). Jag både känner mig och ser ut som sjutton! Vill inte bli en sån där envis och gnällig tant som ska ha rätt i alla sammanhang. Vill inte dricka kaffe (usch) och äta tårta på PRO-möten. Vill inte sitta i köket och kommentera grannarnas förehavanden.
Nej, jag vill lära mej åka go-cart. Jag vill tatuera mej. Jag vill hoppa jämfota i vattenpölar! Jag vill inte bli gammal!!
men - det nalkas. Fick en s.k.fyller-i-blankett häromdag från AMF. Jag skulle få ett extra tillskott till fattigpensionen på 98 kronor plus skatt. Heja! Jag kommer att bli rik!
Men det är väl bara att acceptera. Jag är på god väg att bli gnällig, glömsk och virrig. Jag är på väg att bli pensionär!
Puss!!




Tilt

I dag är det helt tomt i lilla huvudet. Inget särskilt har hänt mer än att jag jobbat som vanligt, handlat, ätit, sovit middag i två timmar, lagat mat för en vecka framåt med mera. Inget särskilt, som sagt. På jobbet var det som vanligt. Prata, koka kaffe, spela lite kort med gästerna. Som vanligt som sagt. Så - det är tilt i lilla huvudet i dag.
Ska natta mej nu och sova sött och drömma vackra drömmar.
Natti natti!





Gå på lokal

I min ungdom var jag mycket intresserad av dans. Jag gick kurser i allt från latinskt till gammeltjo.
Det var både avkoppling och ett sätt att hålla f-n på kroppen. På den tiden hade jag inte några
större problem med hängande fläsk runt midjan - som jag har nu. Nej, då orkade jag hålla igång
med både kurser och att svänga om på lokal.
Tja, det var då det. Numer begränsar sig mina gymnastiska rörelser till att pustande dra mig upp ur säng och TV-fåtölj. Någon dans vill inte min kropp veta av. Lederna är stela och pumpen begränsar det hela.
På den gamla goda tiden då Baltic hade levande musik på alla kvällar utom måndagar så skulle en väninna och jag
ta en svängom, hade vi tänkt.
Vi stajlade upp oss i långa kjolar och knytblusar (huga!), packade ner dansskorna i varsin ICA-kasse och
drog iväg. Glada och uppspelta.
Väl komna till Baltics entré och garderob lämnade vi in jackorna, tömde ICA-kassen med skor på golvet för att byta om.
Kompisen hällde ut kass-innehållet på golvet och - vad kom ut? Jo ett par lökdoftande gympaskor storlek 45!
Hon hade av misstag tagit min store sons klädpåse med väl använda träningsskor som han lämnat på hallgolvet!
Gissa om det blev muntert i garderobskön! Kompisen rann ner till toalettregionerna och blev kvar där en lång stund tills hon hade mod nog att gå upp och ringa hem efter de rätta fotbeklädnaderna.
Sen dröjde det länge innan hon vågade visa sig på nämnda danskrog!




Gottigottgott



I dag har jag haft en otrolig längtan efter pannkaka! Jag vet att jag inte tål det så bra eftersom min mage efter pannkaksätning blir som en gasfylld ballong. Men det kan det vara värt någon gång ibland. Tur att jag sover ensam i veckorna annars gick nog Särbon ut i hammocken för att sova. Han skulle bli störd av både det ena och det andra och hygglig som jag är så tar jag gasandet i ensamhet.
Då jag kom hem från jobbet hade jag tänkt grädda läckerheterna men eftersom jag var så hungrig så blev det korv med mos.
Längtan efter pankisar fanns kvar trots att jag var så mätt av korven. Jag hade inget annat i huvudet än pannkaka, kände fantomdoften av den och gick så till verket.
Vispade ihop äggsmeten, värmde upp stekpannan och satte igång. Trots mättnaden så gick fyra gobitar ner tillsammans med hallonsylt - och jag njöt!
Visste att det skulle komma surt efter - men - so what? En gång är ingen gång. Två gånger är en gong gong!
Så nu sitter jag här och väntar på ett favvoprogram på TV - Leila bakar - med dörrar öppna på både bak- och framsidan. Korsdrag!
En liten kille - som också tyckte mycket om pannkaka - åt och åt. Hans mamma varnade honom för att "Du kommer att bli tjock om du äter så där många".
Killen åkte samma dag med sin mamma på bussen, såg en gravid kvinna och sa högt:
-Jag vet nog vad du har gjort. Men gott är det!!
Natti natti!




Så kan det gå

Häromdagen så knuffade jag ner en blomkruka som stod lite vingligt i fönstret. Förargligt, men sånt händer.
Gick ut i förrådsboden för att hämta jord och en ny kruka för omsättning.
På en av bänkarna därute låg en hopknyckal papperslapp. Vecklade ut den och påmindes om ett telefonnummer jag skulle komma ihåg.
Tog lappen och gick in i köket för att fixa in siffrorna i telefonboken.
Just då ringde telefonen och jag fick en glad pratstund med en kompis.
Såg att diskbänken var belamrad av koppar och glas. Lika bra att diska upp dessa för trivselns skull.
Eftersom jag inte eftermiddagsfikat tyckte jag att jag var värd en liten paus så jag ordnade en kopp te, satte mej med den och Aftonbladet.
Tvätten måste tas in för det verkade dra ihop sig på himlavalvet. Regn igen! Tog in tvätten, vek ihop den och lade in det vikta i linneskåpet.
Nu var det dags att titta på TV:s nyheter. Och väder. Och Lottodragning. (Inget, som vanligt).
Det började skymma och jag började tända fönsterlamporna. Först i köket, sen vardagsrummet och sen - sovrummet. Kände nåt blött och kallt på mina bara stortår. Blomjord! Trasig kruka!
Jaha.
Gick ut i förrådsboden...............




Den röda

Jag har en liten röd kompis som går på två hjul, har motor och drivs med bensin och olja. Moped kallas den och det är den bästa investering jag någonsin gjort. Jag var - som tidigare meddelats - över sextio år innan jag hade nöjet att lära mej åka moppe. Visst. Farfar hade en gammal s.k. hjälp-mej-hem, en sån där historia med påhängsmotor och som mest kunde kallas för cykel.
Jag ville nog provåka denna underliga tingest men blev ideligen stoppad av sagda farfar. Sen kom annat i vägen som intresse och jag hade inga planer mer på varken den eller vanligt bilkörkort. Vad skulle jag med ett sådant till? Inte hade jag någon bil heller. Så det fick bero.
För två år sedan tog jag förarbeviset för min älskade moppe. Köpte den lilla röda som jag kan fara fram med. På bussgator. Inga parkeringsproblem. Bara att stanna vid ett lämpligt cykelställ.
Men - Gävles gator har en förmåga att likna spelplanen till ett chinaschack! Hål efter hål och ännu fler hål! Åker man ner med framhjulet i ett sådant hål kan man få en präktig överraskning.
Nej, om ni ser något i trafiken som vinglar
        är det jag som bland potthålen minglar!
Kram å gonatt!




Två flugor på smällen

I går hade jag inte en susning om vad jag kude skriva om. Ibland är det liksom helt tomt i hjärnkontoret och då är det ingen id`e att ens försöka. Lördagströttheten satte in och jag slappade hela dan förutom affärsrundan med Särbon, mat och disk.
Men nu tar jag två flugor på smällen. Både lördag och söndag.
Faktiskt. Idag har jag tittat på lite OS. Men det var bara för att det var avslutning på spektaklet. Det brukar vara så fint och tajmat - och det var det den här gången också! Vilket påkostat jippo!! Om jag fattat det rätt så var det en miljon funktionärer! Och vilka fyrverkerier! Och vilken samling folk i specialsydda kreationer av det allra glittrigaste slaget. Och - så in i h-e med pengar det hela måste ha kostat för en stat med så många fattiga människor!
Fyrverkerierna kan inte ha varit bra för ozonlagret som vi är så rädda om. Vad kunde de kosta?
Hela alltihopet skulle jag kunna tänka mej skulle kunna ha betalat rent vatten i brunnar i de torra områden som törstar. Det skulle ha blivit många brunnar!
Eller - mat och sjukvård till folk som har ingenting - även i Kina.
Oj, så allvarlig jag blev. Men man måste kunna vara det också ibland.
Nu ska Särbon och jag fara till Bomhus kyrkogård och hälsa på Mela. Kram å Gonatt!











Utan energi

Nu har hjärnkontoret tagit helg. Det är alldeles tomt i vindsvåningen och ingenting poppar upp att meddela. Särbon kom hit i eftermiddag och vi har hunnit med en affärsrunda, ätit rödspätta på den lokala pizzerian och klippt gräsmattan. Han har skruvat ihop en sko-byrå som jag köpt och det var ungefär som en IKEA-pryl. Massor av brädlappar, plastkonstigheter, skruvar, muttrar. Men allt fanns med i plastpåsen till skillnad från IKEAS varor. Det slår aldrig fel att det alltid fattas något där.
Det blir en kväll framför TV-n, halvsovande för min del för jag har inte hunnit med min eftermiddagssovstund så jag tackar och bockar för den här gången och hoppas på med inspiration nästa gång.
Gonatt!




Sett på TV

Ett TV-program härom kvällen fick mej att sätta kvällsmackan i vrångstrupen. En hel timme avhandlades det om fisar, lukter och ännu fler fisar! Dom förnekar sig inte de där som köper in programmen! Tänkte att jag ser väl vad det är och kan sedan ta någon annan kanal.
Man fick se ett engelskt par som hade verkliga problem. Mannen - säkert i 125-kilosklassen - brakade på inför kamerorna och ända in i sovrummet hade man kameror. Han berättade att när de "skulle till" i sänghalmen så kom det ofelbart en saftig rökare som gjorde att frun tog sina tofflor och sprang ut. Detta upprepade sig ofta och han tyckte att det var ett stort problem.
Utan att vara läkare eller annan förståsigpåare kan jag tipsa honom om att låta bli bönor, kål med mera, något som var hans favoriträtter.
En gång i min vackra ungdom var jag med om en 50-års fest modell bättre. Alla besökare blev insläppta av en liten mamsell med svart klänning och vitt spetsförkläde. Allt eftersom de anlände till festen ropade hon upp namnet på den kommande.
Man seglade in och intog sin plats vid minglandet - det ordet var inte uppfunnet då - och stod och småpratade i väntan på supèn. Så kom den lilla mamsellen in till värdfolket, lite blek om nosen, och meddelade dämpat:
- Det står en å fiser utanför dörren!
Hon var inte så bevandrad i titulaturer och naturligtvis stod det "officer" på kortet! Men det kunde ju inte hon räkna ut.



Hur Ufot kom till

Jag är ett äkta Ufo. Det har jag många bevis på. Men för att ta det från början så hände det sig för
dryga 24 år sedan. Jag följde med dotter och hennes make och tvåårige son till Gran Canaria på
en tvåveckors semester. Jag hade min sovplats i det så kallade köket medan familjen sov i ett intilliggande
rum. Mor och far sov länge på morgnarna men den lille sonen var så morgonpigg som bara en tvååring kan vara.
Han satt i sin hyrda spjälsäng och konfererade med sig själv tills han fick höra att mormor var vaken. Det hörs nämligen då en välmatad kropp rullar runt i en smal och hård bäddsoffa.
Det blev tyst från spjälsängen. Så hördes ett litet frågande "Ufe".
Inte reagerade jag på detta för jag tänkte att det var väl ett av hans egna påhittade ord. Vilket det var.
Han höjde volymen "Ufe"!
Jag började undra vad som stod på. Reste mig på armbågen och tjyvkikade inåt sovregionen.
Nu kom ett vrål "UFE!!!"
Han hade sett mej! och med ett stort flin i sitt runda babyansikte lade han till:
Hej Ufe!
Så var jag döpt. Då till Ufe vilket under årens lopp har ändrats till Ufis. Min käre måg - pojkens
pappa - anser att jag alla gånger är ett förrymt Ufo. Kanske det.
Det som är bra med det hela är att alla mina barnbarn - 10 st - och även barnbarnsbarnet nu har samma namn på mej.
Praktiskt och bra så slipper de tjafsa om vems mormor/farmor som kommer med jul-
klappar och sånt.



Så var det med det.
Gonatt!


Fräls mig ifrån OS!

Nu har halva tiden gått - ungefär. och jag ser fram emot den dag då man kan lyssna på radio igen. Jag är liksom radioaktiv och lyssnar från det jag slår upp mina brungröna tills jag slocknar i min blårutiga. Men nu får man balansera mellan de olika radiostationerna allt från trista föredrag i ettan, s.k.musik (där kallar jag det för dunka-dunka) i tvåan, nån sunkig röst som spelar dansband och liknande i nån närhetskanal här från Bomhus.  Nää, jag vill ha tillbaka min vanliga kanal som ger mig nyheter, väder (viktigt, viktigt) och musik jag kan lyssna till - nämligen radio P4.
OS för hela slanten! Jag bara inte orkar höra på de flåshurtiga karlarna som refererar och gallskriker över nån centimeter eller sekund hit eller dit. DET är stress.
Då tar jag upp min box med CD-skivor, spelar Refreshments så det står härliga till. Men jag kan ju inte somna till dessa underverk då jag inte har nån CD i sovrummet. Så det är bara ljudet från takfläkten som nu får vagga mej till söms.
Så ursäkta en gammal tant som inte begriper det roliga i att folk kutar ikapp och plaskar runt på andra sidan jordklotet!
Då var det kväller på denna dag också. Tänk att det blir lika varenda dag! Kväller, alltså! Gonatt!


Mat

I dag har jag riktigt frossat på min favoriträtt då jag kom hem från jobbet. Pölsa! Kan inte fatta att det finns folk som ratar denna delikatess och liknar den vid Vov Hundmat! Ser ut så, kanske men smaken är gudomlig. Framförallt Tillmans (charkfabrik i Bollnäs) pölsa för den är smaklig, god och absolut inget "slams" i den. Tänk. Hopblandad med halvkilot kallpotatis (är också galen i potatis) och nykokta rödbetor. Muuumsss!
Jag minns den tiden då jag hade alla ungar boende hemma. Dottern var cirka fem år och ganska intresserad av köket och dess förehavanden. På den tiden köpte vi halva grisar och tog reda på så gott som allt ätbart på djuret.
Jag kokade egen pölsa, gjorde korv, sylta med mera! Jag var en mycket duktig hemmafru på den tiden.
Min svärmor hade lärt mej att koka ur grishuvudet för många smaker fanns där. Jag gjorde så och rensade sen ur det. Då föll ett av grisens ögon ut. Jag försökte fånga det men det for iväg som en blöt tvål och lade sig under en av köksstolarna. Detta såg dottern. Ett ljusblått kulöga som vickade frm och tillbaka på golvet. Hon skrek tills hon nästan tappade andan och sprang ut ur köket.
Efter den episoden vägrar hon att äta pölsa så gammal hon är (45 år). Men hon vet inte vad hon går miste om!
Och - det var aldrig meningen att ögat skulle malas ner i pölsan. Då hade nog även jag matstrejkat!
Men - som sagt - pölsa är gott!
Typ. Liksom




Slut på helgen

Tänk att jag är så underligt funtad att jag inte har något emot måndagar. Helgen är slut. Sommarn verkar vara slut. Regnet verkar aldrig ta slut. Då känns det bra att tänka på att i morgon ska jag till jobbet igen. Få tänka på annat än att sitta vid datorn och lägga Harpan. Det samt lösa korsord hör till helgnöjena numer. Inget fel med det men jag saknar den sociala kontakten. Få skoja med arbetskompisarna, göra de sysslor jag är satt att göra även om jag är innerligt less på att bre smörgåsar till våra gäster. Vill kunna umgås lite också. Men - jag tycker om det här livet. Denna helg har inte Särbon varit här. Han har varit hemma i Stora Hälsingeskogen och plockat bär. Fått ganska mycket, sa han i telefonen. Bra, tänkte jag. Bra för min frys. Själv avskyr jag bärplockning och gillar inte att gå i skogar. Skrämmande på något vis.
 Har väl blivit skrämd som barn och sådant sitter i. Tja, lite lat är jag väl också för jag tycker det är bättre att någon annan förser min frys med godsaker.
Nu är det kväller på denna dag. Jag har förberett måndagen med framlagda kläder, tinat upp en fralla till frukosten och tagit min stora dos med mediciner. På mornarna är jag inte kontaktbar och allt måste vara förberett till 500 procent. Jag är fruktansvärt morgontrött!! Typ. Liksom.
Gonatt.




mus-finger



Här sitter jag nu och filosoferar över livet i allmänhet och fingrar i synnerhet. Jag har ont! Ont i höger pekfinger. Alldeles stelt och ömt som attan. Är sedan en tid beroende av ett spel, eller patiens, på datorn som kallas Harpan. Enligt all expertis så har jag överansträngt högra pekfingret de över 1800 gånger jag lagt nämnda patiens! Jo, jag sa 1800 gånger på den tid som gått sedan jag köpte ny "burk" och det var i maj någon gång. nämnde min krämpa på jobbet och fick till svar ett råflabb och en konstig blick. De vet att jag lever ensam i veckorna och de hade fått för sig att jag hade pekfingret som tröst!  Vaddå tröst? Jag fattade inte på en gång vad de menade men till slut ramlade polletten ner. De menade något med sexanknytning. Icke! Det är Harpans fel. tro mej!!
Lördagen startade som vanligt klockan åtta med radiopåknäpp. Ligger alltid och lyssnar på Ring så.... fram till klockan halv nio då de lokala nyheterna startar. Tyckte det dröjde ovanligt länge dessa nyheter. Tittade på klockan och - den var nio! Hade sovit bort halva programmet! Upp som ett skott för när som helst kommer den trevliga flickan som säljer Aftonbladet och jag vill inte att hon ska se den hemska figur jag är då jag är helt nyvaken.
Dagen gick med tvätt som hängdes ute på klädlinan vilket i sin tur drog ner regnvädret! Som vanligt då man endera putsat fönstren eller hängt ut tvätt.
Har börjat läsa Aprilväder av Viveca Lärn som gått som följetong i GD och det tog hela eftermiddan som varvades med mat och disk. Mera läsning. Svårt att sluta när nåt är bra. Min doter har rivit ur alla 42 sidorna ur tidningarna så det är bara att sträckläsa.
Som jag ska göra nu. Läsa en bit till innan ögonlocken faller ihop.
Gonatt!




Äntligen fredag

Oj vad jag gillar fredagar! Inte för nåt särskilt, bara det att i morgon behöver jag inte missshandla väckarklockan för att få tyst på den. I morgon slår jag på radion prick klockan åtta då mitt favvoprogram Ring Så Spelar Vi börjar. Brukar tävla med mej själv på frågorna och jag måste säga att jag är mycket duktig på att svara rätt. Hemma vid köksbordet, alltså. Skulle jg få frågan i programmet vore jag stummare än en död fisk.
 Jag minns en gång då jag ringde till programmet. Kom fram. De ringde tillbaka för att sända min sammetsröst - men jag lade på luren. Modet svek! Det var den skivan det. Numer får man bara en kartbok och sådan har jag redan. Så jag vill inte vinna. Surt, sa räven...
Sen kommer Melodikrysset. Lika heligt det. Efter att lyssnande kan jag ta hand om mej själv med dusch och frukost samt kolla mitt hem om något måste göras. Antagligen tvätt, städning, matlagning för ett antal dagar kommande vecka, gräsklippning, sopor till tunnan och så vidare.
Allt detta tänker jag på just på fredagskvällen då jag halvligger i rumssoffan och slötittar på TV:n, mumsar på salta pinnar och pimplat Cola Zero.
Det är helgafton för mig!
Gonatt!

Dagen efter...

I dag känns det som höst. Det regnar, det luktar höst och nya varukataloger ramlar ner i brevlådan. Detta är ett lika säkert hösttecken som surströmmingsdoften där ute. Nu äter jag ju inte denna delikatess så min näsa är vär lite överkänskig. Kan stå ut med det mesta i luktväg men vid surströmming - där går gränsen!
Hade ju mina gamla arbetskamrater här på s.k. tjejträff i går kväll. Mycket trevligt. Mycket gott att proppa in i huvudet och mycket prat om gamla tider. Kebaben satt som en propp i magen efter lunchätningen, men jag plockade i mej lite av varje av fiskgratängen, chokladmoussen som var spetsad med Wiskey! Tusan så gott! Jag som är - nästan - nykterist!! Min favoritdotter anser att jag är gammal och snål eftersom jag tvingar i mej allt i matväg som jag betalt för, och, kanske det ligger något i det. Men jag älskar min lilla favvotjej (45 år i år) ändå. Hon dras med samma humor som sin mor.
Dagen i dag har varit lugn. Jobbade. Jagade hem för att hinna före regnskuren - jag hann- åt upp resterna sen i går - där kom snålheten in igen - somnade på rumssoffan och snarkade ett par timmar. Tittar på TV-nyheterna och vädret - som av någon anledning är mycket viktig information för att sedan förbereda mej för min dejt med John Blund. Jaha, nu knackar han på! Hej å gonatt!

Kebab



Nu har dagen kommit då jag äntligen gjort det jag pratat om så länge. Jag har ätit mitt livs första kebab! I månader har jag funderat och tänkt men det har inte blivit av. Har hört att det är hyvlat får på den där upphängningen de har på pizzeriet, men efter flera förfrågningar tog jag reda på att det är nötkött. Inte för att jag är rädd för fårkött. Har bara hört andra säga att det smakar kofta m.m.
I våras var jag och Särbon på semester en vecka i Turkiet. Vi hade valt ett bra hotell med s.k. all inclused - alltså frukost, lunch, middag, läsk, sprit, kaffe, frukt - ja allt som går att stoppa in i huvudet. Vi höll på att äta ihjäl oss. Vi som hade bestämt att äta vår första - och inhemska - kebab på stället. Men icke. I våra magar fanns absolut ingen plats för denna vara så vi åkte hem utan den erfarenheten.
I dag skulle jag ju ha den där "tjejträffen". En av tjejerna uteblev på grund av ryggskott så vi blev decimerade. Tio små negerpojkar... ni vet. I alla fall så tyckte jag att en liten lätt måltid skulle passa bra mitt på dan - vi skulle ju äta på kvällen också - så jag stannade vid den lokala pizzerian och köpte - en kebab. Tog med den hem och vecklade upp alfolien. Och jisses vilken laddning! Det var mat för en skogshuggare! Jag som är ganska snål av mig tvingade mig att äta upp alltihop! Hade ju betalat för alltihop!
Sen satt jag och pustade och rapade och var tvungen att sova bort en timme på eftermiddan för jag var så himla mätt! Om jag gillade maträtten? Jo då. Den första halvan smakade bra. Sen var det en pina. Så om jag nånsin mer köper en kebab så ska vi endera vara två om den eller också ska jag vara helt utsvulten. Om det var gott? Tja, den gick ner.
Nu har de s.k "tjejerna" åkt hem. Jag har plockat ihop, fryst in rester, diskat med mera så nu är det dags att nanna.
Gonatt!




Denna dagen ett liv...

Inte före att jag fattar vad Farbror Melker i Saltkråkan menade med de orden, men jag tycker att de passar mig i dag.
Stress, jäkt och allt som där tillhör. Jag ska nämligen ha en så kallad Tjejträff i morgon kväll. Tre "tjejer" på i snitt 60 år ska komma hem till mej, äta lite mat och snacka skit.
Det blir stressigt när man ska förbereda en dylik historia men jag började med planeringen för en vecka sedan. Läste recept på lättlagad mat som passar alla - även grönsaksätaren. Det blev fisk. Jag hade en lång lista på inköpen, på bakningen och annat. Bakningen sket sig. Skulle vara duktig och göra en läcker mazarintårta jag hittat recept på på datorn.
Kom hem idag på eftermiddan och skulle sätta igång baket. Allt väl tills kakan skulle stjälpas upp. Det kom ingenting! Allt satt som klistrat i formens botten. Det vara bara att skrapa ner det i sophinken. Vad göra? Ut och handla nya ingredienser till nåt annat. Försöker med muffins (också från recept.nu) . Tiden löper iväg, telefonen ringer och - muffinsarna i ugnen liknar svarta träbitar. Åter en vända till sophinken.
Nu räcker det. Tredje vändan till ICA för att inhandla en färdig kaka till kaffet.
Åkte till Torget för att köpa färsk potatis. Fanns inget! De enda som saluförde något var klädnasarna så det blev ICA igen. Nu började kassörskan titta oroligt på mej men jag försäkrade att detta var sista vändan. Fick min potatis, hem och skrubba den så mina gäster i alla fall kan äta sig mätta på potatis om och utifall morgondagens matlagning skulle så åt pipsvängen. HAR garderat mej med korv och sallad (till grönsaksäterskan) om och utifall inte fiskgratängen vill vara sams med mej.
Ja, vi får se i morgon hur det blir. Jag kommer att jagas av kakor och korvar i mina mardrömmar i natt. Så, Gonatt!

Proppen har gått

Ja, nu har vi dragit proppen ur den här veckan. Bara man avverkat måndagen så rinner veckan iväg fort som en avlöning. Snart har vi gjort halva augusti också och det är bara fyra månader till Lucia! Hu!! Nej, något trevligare.
I morse åkte Särbon hem till stora Hälsingeskogen där han bor. Och jag gasade iväg till jobbet. Det tar inte mer än cirka tio minuter att dra in till stan, och ändå har jag sju kilometer dit och otrimmad moppe. Den går fort i alla fall.Kom till jobbet och gjorde mina 3,75 timmar för att sedan försöka hinna hem innan regnet. Som kom precis då jag nattat moppen i garaget. Moppe, ja. Jag var sextio fyllda då jag fick för mig att lära mej åka moppe. Faktiskt så hade jag aldrig kör någon sådan i hela mitt liv - förrän nu. Köpte en vanlig gammal 30-moppe och övningskörde i stora Hälsingeskogen. Jag skalv som en brylèpudding då jag satte mej på den nötta sadeln, sparkade igång den Gule med kickstarten, vred på höger handtag - och rullade iväg. Särbon bakom, storflabbade, för min maxhastighet var cirka 8 km/timmen! 
Jag vrålade att han måste gå bredvid utifall jag skulle få dikeskänning, och han promenerade hickande av skratt bredvid mej. Jag kom till vägskälet där jag skulle vända, klev av och drog moppen runt för jag trodde mig inte klara av en U-sväng där på skogsvägen. Samma procedur hemåt - 8 km/tim, kallsvett och en flämtande Särbo bakefter.
Tiden har gått. Nu har jag tagit förarbevis för EU-moppe, har kört 800 mil på ca två år och är inte farträdd. Drar på så mycket det går efter Upplandsleden och hoppas att man inte har nån blixtrande fartkamera i buskarna där jag kommer med otillåten hastighet på min Lilla Röda.
Men, man kanske inte har tid att kolla en gammal tant med omodern hjälm så noga, hopas jag.
Gonatt!

Nu ska Ufis blogga!

Hej alla därute i bloggetern! Nu ska jag försöka att få ihop någonting som ska liknas vid en Blogg. Jag har alltid - tills för ett år sedan- varit hyperanti till allt vad datorer heter och skulle aldrig skaffa en dylik maskin. Men så kom store sonen med frågan om jag ville överta hans familjs gamla dator, och - visst visst. Ställ in den då, sa jag. Jag hade inte en aning om vad jag givit mej in på. Fick anteckna allt från att sätta i sladd till dubbelklicka mus.
Nu är jag fast! Har gått en datakurs på ABF och lärt mej hur man fixar mappar och så, men glömt alltihop! Nya tag! Leka mig fram. Och - nu har jag fått för mig att även jag ska blogga. Jag är trots allt fyllda 64 år, mor till fyra nya skattebetalare, tio barnbarn varav ett är en älskad liten Ängel samt ett nytt barnbarn på gång. Samt ett barnbarnsbarn på 8 år! Det ni! Inte illa pinkat!
Tillbaka till datan. Jag har förnyat alltihop, både skärm, burk, tangentbord och mus. Sliter batterier till musen i samma takt som - ja, jag vet inte vad. När jag inte Googlar eller löser Melodikryss eller letar namnam-recept på bakning eller får hjälp med min andra last - korsord. Finns en toppengrej där man får fram alla konstiga ord med ett litet klick.
Idag har jag inte gjort mycket. Bara sovit länge, fixar frukost till Särbon som besöker mej denna helg. Har shoppat lite på ÖB och Lidl, lagat mat, ätit och slappat. Särbon går på som en jordfräs i trädgården. Han klipper gräs - trots regnet - planterar om min tråkiga Änglatrumpet m.m. men nu ska vi lösa GD:s båda korsord. Han är lika begiven på sådana, han också.
Det var detta för denna gång. Hoppas vädret stabiliserar sig tills i morron då jag tar min lilla röda (vespa) och åker till jobbet.
Gonatt å Kram till er alla!


RSS 2.0