Ufis

Nu har halva tiden gått - ungefär. och jag ser fram emot den dag då man kan lyssna på radio igen. Jag är liksom radioaktiv och lyssnar från det jag slår upp mina brungröna tills jag slocknar i min blårutiga. Men nu får man balansera mellan de olika radiostationerna allt från trista föredrag i ettan, s.k.musik (där kallar jag det för dunka-dunka) i tvåan, nån sunkig röst som spelar dansband och liknande i nån närhetskanal här från Bomhus.  Nää, jag vill ha tillbaka min vanliga kanal som ger mig nyheter, väder (viktigt, viktigt) och musik jag kan lyssna till - nämligen radio P4.
OS för hela slanten! Jag bara inte orkar höra på de flåshurtiga karlarna som refererar och gallskriker över nån centimeter eller sekund hit eller dit. DET är stress.
Då tar jag upp min box med CD-skivor, spelar Refreshments så det står härliga till. Men jag kan ju inte somna till dessa underverk då jag inte har nån CD i sovrummet. Så det är bara ljudet från takfläkten som nu får vagga mej till söms.
Så ursäkta en gammal tant som inte begriper det roliga i att folk kutar ikapp och plaskar runt på andra sidan jordklotet!
Då var det kväller på denna dag också. Tänk att det blir lika varenda dag! Kväller, alltså! Gonatt!

---