Ufis

För ett antal år sedan hittade jag en cittra på ett loppis i Stora Hälsingeskogen. Ända sedan barnsben har jag önskat mej en sådan och önskat ännu mera att kunna spela på densamma. Jag älskar ljudet av de spröda strängarna och samklangen i tonerna. Nu är min gamla cittra oeerhört ostämd så jag litar till att en spelfröken hjälper mej att få rätt ljud på den.

I ett svagt ögonblick har jag lovat - inför vittnen - att jag ska spela cittra och sjunga Pärleporten innan jag lägger näsan i vädret. Jag lovar att det kan bli något att minnas! Både för mej och publiken!

Jag har nu anmält mej till en kurs i nämnda spel. Nästa måndag ska det börjas. Man blir aldrig för gammal att lära sig något nytt, sägs det, så det visar sig väl då jag kommer igång. Jag klarade ju av att ta förarbevis på moppen på gammeldagarna trots att jag har allt svårare numer att minnas vad jag lär mej.

Men nu ska det bli spela av. Huset jag bor i  är lite lyhört för jag hör ofta grannens ungar då det härjar med varandra och springer i trapporna. Så det kan vara bra att göra moteld med skön musik och de ska vara glada att jag inte börjat spela säckpipa!


Hejsan svejsan!!

Hejsan! Hemma igen! Har tillbringat fem dygn i Stora Hälsingeskogen med hopp om att få någon skön promenad eller liknande i vildmarken. Men icke! Snön forsade ner. Stormen skrek och ruskade om takpannorna på huset. Särbon tillbringade dygnens ljusa timmar i plogtraktorn. Snö! Snö! Snö!!

Ja, jag satt fast i köket med korsord, matlagning och senare TV-n. Jag klagar inte. Det är mysigt att vara i Särbons kök och TV-rum ,ed en sprakande vesbrasa i både kamin och vedspis. Det ger en så gosig värme som man aldrig kan känna i en vanlig lägenhet. Ja, jag har haft det bra - trots vädret.

Har ÄNTLIGEN övermannat Särbon med finstämt tjat om att följa med mej på en liten semestertripp söderut. Jag har visat bilder på soliga sandstränder och liknande och intalat honom att det väl vore skönt att promenera vid Medelhavet. De svar jag fått är att "det finns sandstränder här i Hälsingeskogarna också". Ja, jag vet, men....

Nu är det färdigtjatat. Vi drar söderut den vecka jag fyller pension! Ska fira denna dag med en god middag vid havet, med underhållning och kanske - en liten drink! Han har ÄNTLIGEN sagt ja till att resa och jag visste inte hur fort jag skulle få igång datorn då jag kom hem i dag. Boka, boka, boka innan han ångrar sej!

Så nu är det gjort! Halleluja!!!

Jag har drabbats av bloggtorka. Kommer inte på något att skriva om, så därför har det varit lite tunt med skriveri på senaste tiden. Men jag vill bara tala om att jag fortfarande lever, mår bra och kommer att fortsätta blogga när ideerna rinner på.

Nu är klockan sängdags och jag ska nanna kudden! Natti natti!

Jaha, då är halva denna månad till ända. Fasiken så fort det går! Det var ju inte längesen det var julafton. Jag har liksom inte hunnit ikapp i tiden eftersom jag är "långledig" och ganska så dagvill. Ja, senaste barnbarnet har hunnit bli drygt en månad gammal nu och som tiden rullar iväg står det inte på att han börjar gymnasiet! Ha ha!


Ute är det kallt. Mycket kallt. 14 grader "på kallen" som vi hälsingar säger. Det är inte klokt så det skiftar. För några dagar sedan var det vårväder, varmt och snöfritt. I dag gnistrar snötäcket i solen och - som sagt - kylan biter. Ja, inte mej så farligt för jag tar mej bara utomhus såna här dagar till postlådan. Annars blir det inne i den sköna stugvärmen.

Jag har alltid hatat vintern. Som liten flicka med rosett i håret fick jag tio öre om jag gick ut i snön i fem minuter. Det blev inte så många tioöringar för snösittning under min barndom, ska jag säga. Jag tjänade mer på att klia farmor på ryggen. Det kostade också tio öre och dessa öringar blev desto fler. Ha ha!

I dag ska jag inte göra något särskilt. Fick ett jätte-korsord i julklapp av ett barnbarn och nu ska jag äntligen börja lösa det. Det tar plats. Hela köksbordet. Sen är det några repriser på TV, Antikrundan bl.a. som jag ska se. Städa? Nä. Inte i dag.

Kalla mej lat om ni vill. Jag håller med. Och dessutom - pensionärsfasonerna börjar visa sej! Hej!!

När jag läste en blogg - skriven av en kär anhörig - i går, hade hon funderingar på hur livet skulle te sig om tio år. Jag fick en tankeställare med den läsningen och såg mig själv tio år framåt. Tio år går rasande fort när man passerat 60 plus. Det är såpat i nerförsbacken, minsann.

Om tio år fyller jag sjuttiofem år. Jag hoppas få vara någorlunda frisk, absolut inte mer krasslig än jag är nu. Jag vill även ha minnet ganska intakt även om det slirar ganska så mycket redan nu. Även armar och ben vill jag ha brukbara.

Mina barn är vid det laget mellan cirka 55 och 60 år gamla. Agggh! Vilket gäng vi blir när vi sitter och pratar om gamla tider. För det är väl bara distansminnet vi har kvar. Närminnet är då för min del ganska långt borta redan nu!

Särbon hoppas jag få ha kvar länge länge! Någon sambo blir vi nog aldrig. Han vill inte bo i stan och jag kan inte tänka mej att tillbringa gammeldagarna ute i vildmarken. Nä, han är lycklig med sina snart åttio år, med sin vedhuggning och sina korsord. Vi träffas som vanligt - ofta - då kanske med färdtjänst. Hans gamla Audi har nog packat ihop vid det laget.


Barnbarnen, ja, vuxna och på gränsen till gamla. Barnbarnsbarnet gör kanske lumpen då, eller också fixar han ett barnbarnsbarnbarn till mej! Hå hå ja ja!

Det var om tio år det. Nu är det nu och jag försöker göra det bästa av de dagar jag har. Carpe diem!

I dag har jag ingenting att blogga om. Det har varit en helt vanlig dag. Sov till klockan 10, upp, fika, duscha, läsa dagstidningen. Strukit tvätt, städat ett par köksskåp, bytt dragkedjor i tre par jeans. Mat och disk. Inga "fem minuter" på rumssoffan i dag.

Nä,en helt vanlig torsdag. I morgon ska jag gå ut med soporna. Måste spara lite jobb till nästa dag också. Dagarna måste fyllas med någonting. Så i morgon ska jag utomhus - om vädret vill så kan det bli en tur till Mellanstora ICA.

Nu väntar den blårutiga och Karlavagnen på radion. Go natt!

I dag har jag gjort något som jag inte prövat på tidigare. Jag har handlat på internet! Man blir aldrig för gammal att lära. I ett halvår har jag funderat och funderat på den där sladdlösa dammsugaren som jag så gärna vill ha. Den skulle underlätta städningen här hemma eftersom min gamla dammsugare är tung och klumpig och jag svag i armarna.

Före jul så sålde Stora ICA-affären denna dammsugare till kraftigt nedsatt pris. Fick skjuts dit samma förmiddag och var inställd på att köpa den. Slutsåld! På fem minuter hade man sålt de maskiner man hade - så jag blev utan.

Snål som jag är väntade jag på nya tillfällen att köpa denna pryl, men nu har jag väntat och tänkt färdigt. Har letat mig in på företaget som internet-säljer denna dammsugare. Fick knappa hit och dit med lösenord och annat och nu är den beställd! Fanns i lager. Får hämtas på ICA om 3-5 dagar. Pris: ungefär som reapriset på Stor-ICA.

Ha ha! Jag kan! Jag är inte alldeles senil - än! Ska till och med få SMS på mobilen då paketet kommit. Tjo ho! Vad månde bliva nästa gång? Som sagt, snål som jag är blir det nog ingen nästa gång förrän jag verkligen har tänkt färdigt och behöver någon pryl.

Jag har i dag varit till min gamla arbetsplats för att sitta av några timmar bland de som har jazz som favoritmusik. Så icke jag. Varför satt jag då där? Tja, fick bilskjuts med min favoritdotter eftersom hon skulle medverka där. Och som nybliven fritidsforskare så hade jag inget annat för mig än att åka med. Kan vara roligt att träffa mina arbetskamrater igen.

Från klockan halv elva på förmiddan har jag löst korsord, fikat och pratat. Vid ett-tiden började evenemanget med tut och blås, alltså jazzmusik. Jag kan för mitt liv inte tycka att denna olåt är njutbar. Men en timme gick fort och kommande timme var min dotters. Hon är en mycket bra artist men repertoaren tycker jag icke om. Men som snäll mor så accepterar jag hennes val.




Hennes timme speedade iväg och den tredje jazzgruppen satte sig tillrätta. Katastrof. Där lät det verkligen som om allihop spelade varsin bit i olika takt. Men folk applåderade så det var väl som det skulle. Jag trodde i min enfald att dottern skulle vara nöjd och åka hemåt efter sitt framfrädande, men hon blev kvar till sista tonen. Och jag led. Och jag var hungrig och trött. Mina öron kändes skållheta av all dunka dunka och jag ville bara HEM!

Nu är jag hemma! Har ätit snabbmos och kotlett och känner mej mogen för den blårutiga. Denna eftermiddag har varit lång, ja seg kan man påstå. Nu blir det  harpan i kväll och TV med ljudet på mycket svagt.

Så det var denna dag. Onsdag, tror jag. Dagvill som man blir av alla helger!

Så har vi kommit över på andra sidan av helgerna. Skönt. Som arbetande kvinna har alltid ledigheterna varit alltför korta och inte har man hunnit med det man tänkt sig. Och vila har det knappast varit tal om. Men nu som nybliven pensionär är alla dagar lika. Det jag inte vill göra i dag kan jag göra i morgon! All tid är min, bara min. Jag kan dra täcket över skallen då det snöstormar därute och skänka en varm tanke till alla dem som ska ta sig till sina jobb på mornarna. Jag har det förbenat bra!

De senaste helgerna har jag varit i Stora Hälsingeskogen och lekt sjuksköterska åt en genomförkyld och febrig Särbo. Fick med lock och pock med honom till farbror doktorn i fredags och det blev penicillin med mera. Sen har han sovit, sovit och sovit. Själv har jag lagat mat, diskat, löst korsord, sett på TV. Själv. Men det har varit bra. Jag gillar ju ensamhet, ju!

Nyårsnaten tillbringade jag under täcket med en snörvlande, sovande och snarkande Särbo bredvid. Hörde en och annan bomb därute men somnade ganska snart. Inget att fira egentligen.

Kallt har det varit. Då jag for hem i söndags var det minus 26 grader där i Hälsingeskogen. Inget uteväder precis. Så det var skönt att komma hem till "bara" 13 minusgrader.


Nu har jag just avnjutit en portion kålpudding, löst fyra korsord, diskat och bara varit. Ska ta "fem minuter" på rumssoffan, tror jag. Ja, det ska jag. H ej!
.