Ufis

I flera veckor har jag velat och velat om jag skulle ta den där influensasprutan som delas ut i dagarna. Jag har aldrig tagit någon förut och jag har inte haft någon flunsa heller. Jag har varit förskonad från detta. Tycker att jag har nog med krämpor ändå.

Men nu har jag funderat färdigt. Tog svängen till Hälsocentralen i dag och kölappade mej för en spruta. Trodde artt det skulle vara smockfullt med folk i väntrummet men jag kom in på en gång.

Fyllde i ett formulär om eventuella överkänsligheter - som jag inte har, tackålov. In till sköterskan och av med tröjan. Ett prassel med plast fick mej att titta till och såg då den enorma sprutan som hon skulle hacka mej med! Nålen var grov som en stoppnål och jag - som inte är spruträdd - drog upp axlarna  och spände  mej. Ren reflex!

Att det gjorde ont gjorde ingenting, bara synen av nålen fick mej att oavbrutet stirra på den. Det är ungefär som om man ser en spya på gatan. Man äcklas och vill inte titta - men lik förb... stirrar man på eländet. Varför??

Ja, efter sticket fick jag sitta i tio minuter för att känna efter så att jag inte fick någon obehaglig reaktion - som jag inte fick.
Nöjd och glad bar det av hemåt. Jag kunde få en liten flunsaliknande reaktion, sa sköterskan, så vi får se hur jag mår i morgon.

Men nu mår jag bra. Belönade mej med - gissa vad? EN KEBAB!

Ingen har väl undgått att märka att Haloween är på gång. Affärsmännen vädrar morgonluft och godisköparna är många. Vi har anammat det amerikanska påhitten och gjort dem till något som inte passar på vår helg där vi minns våra kära på andra sidan.Ungarna kan ju skrämma slag på folk med sina utklädningar och de ringer på dörrar där folk absolut inte vill ha deras besök.

Själv är jag barnsligt förtjust i allt som är hårresande och lagom blodigt - att se på. Inte uppleva. Sjukhusserier på TV med otäcka olyckor och kladdiga operationer, det gillar jag. Bänkar mej vid parabol-TV-n då jag besöker särbon för han har många läskiga kanaler.

En annan sak som jag gillar är målningen av Munch. Skriet. Det känns i nackhåren då jag tittar på tavlan och den pirrande känslan hat-älskar jag!

Är jag pervers på något sätt eller vågar jag bara erkänna att jag gillar det som kittlar sinnet? Ja, kanske det. Men så är det och i kväll är det Det Okända på kanal 4 plus. Lite blasé har jag blivit på detta program för den där rätta spökkänslan vill inte infinna sig nu. Men - jag tittar och trivs.

Hej!!

Jag är en sådan människa som tycker att reklamen man får i brevlådan kan vara rätt intressant. Bunt efter bunt kommer flera gånger i veckan och jag tar gladeligen emot dem. Lådan med returpapper svämmar över efter några dagar men det kan det vara värt.

Jag letar extrapriser. (pensionärsvarning!). Det kan ju alltid finnas något som man behöver till ett bra pris. Ja, även sådant som man inte behöver slinker med. Just nu är det en färdigkokt helgskinka som jag har funderingar på att köpa.

Nog för att jag har mat för helgen där i frysen men "det kan vara bra att ha" som man säger. En firma i stan säljer en sorts upphängningskrokar som man inte behöver göra hål i väggen för. Bara att hänga upp på en dörr. Verkar intressant men behöverj jag den verkligen? Näe!

Men i går kom något som fick mej att hicka. En fånig liten pocketbok om traktens begivenheter. Jag har inte ens öppnat den för den säger mej ingenting. och sen läser man i Bladet att utskicket kostade 300 000 kronor! Pengar som verkligen kunnat användas bättre!
Vem kom på den smarta idén till denna skrift? Byråkrat, så klart.

Ska lämna tillbaka den till Kommunen för den ska inte belasta min returpapperslåda.
Så det så!

Natten till i dag blev en verklig prövning för mej. Normalt brukar jag sova som en snäll baby med avbrott för några kisspauser. Men denna natt blev annorlunda.

Vaknade klockan halv två och undrade om jag fått en insulinkänning. Brukar få det ibland då jag fuskat med kvällsmaten. Men det här var inte som vanligt.

Då jag skulle slå upp mina ljusgröna satt de fast i massor av vätska. Jag svettades som jag aldrig gjort förr! Satte mej upp och funderade om jag fått feber eller nåt, men det kändes inte så heller.

Gick upp på blöta fötter - ja hela jag var dyngvåt - och tänkte duscha, men avstod för grannarnas skull. Satt ett tag vid köksbordet och tuggade på ett par äpplen medan svetten bara forsade!

Till slut tog jag ett badlakan och virade runt min nakna kropp och lade mej i sängen igen. Dyblött. Kallt. Husch! Men somnade om till slut.

Denna kväll kändes det kallt inomhus. Jag som sällan eller aldrig brukar frysa. På med en tröja för att efter tio minuter slita av den. Svettig!!!

Hur mycket ska vi kvinnor stå ut med då det gäller hormoner?? Först den första jobbiga puberteten, sen mensen i många år och så detta flackande mellan tröja och öppet fönster!
Inte nog med det. Jag blev sugen på kebab också - mitt i natten. Konstig prick jag är, eller...?

På radion i dag på eftermiddan berättades om en kille i England (eller USA, sk-t samma) som hade Asbergers syndrom. Mycket intressant att höra på. Killen kunde inte klockan och inte heller kommunicera med andra människor, men han hade ett siffersinne som hette duga.


Han kunde rabbla Pi(3,14) med 22 512 decimaler! Och jag som bara har lärt men detta pi med två! Dessutom har jag stoltserat med att ha en son som kan rabbla pi med 30 decimaler! Det kom ju till korta när jag hörde på radioprogrammet. Men jag är stolt över min sons kunskap i alla fall!

Om man nu ska ta fram fler onödiga vetanden så kan jag tala om att när man nyser så går nysningen i 160 km/timmen! Och du kan inte titta och nysa samtidigt. Det är omöjligt.

Och vet du hur mycket du svetta under ett normalliv? Jo, 1 300 liter! Det du! Tur att inte allt kommer på samma gång.Då vore det bra att vara simkunnig - vilket jag inte är.

En grisorgasm varar i 30 minuter. Stackars sugga! Där kan hon inte skylla på ont i huvudet! Undrar vem som räknat och tagit fram alla konstiga vetanden. Måste vara nån med stort sinne för konstigheter. Norrman, kanske? Har hittat en beskrivning på norsk massageapparat: ett tomt Treorör med en geting i!

Så var det med detta. Hej!!

Nu har jag kommit till en punkt där jag skådat ljuset i tunneln. Ja, ingen nära-döden-upplevelse precis, men efter månader av funderande och googlande har jag kommit fram till vad jag ska ge mej själv i 65-årspresent. En resa till Kap Verde! Jag har haft som krav att åka till ett ställe som är oexploaterat, lugnt, varmt och med underbara sandstränder. Och det finns. På just Kap Verde.

Ska ha is i magen så gott det går och invänta sista minutenresa dit. Kan då sticka med någon timmes varsel och komma undan ganska billigt. Har läst på om öarna och det verkar vara helt i min smak. Jag vill numera ha det lugnt och fridfullt på semestern, bekvämt och god mat. På dessa öar är fisk den stora maträtten på restaurangerna och det passar mej som hellre äter fisk än kött om jag får välja.

Denna framtidsönskan får vintern att passera ganska så väl. Jag hatar allt som har med vinter att göra och vill ha något att se fram emot.

Och nu har jag det. Jag har inte tillfrågat särbon om han vill åka med men vill han inte så åker jag själv. men jag tror nog att jag med kvinnlig list kan locka honom. Har gjorde det förr. Så vi får se hur det blir.

Nu väntar hemsysslor, mat, sovtimme och färd till ICA för att köpa mjölk. Hej!!

Äntligen fredag! Det är väldigt tätt mellan fredagarna, den dag som är allra bäst i almanackan. Veckorna bara rusar fram och i dag är det precis två månader till julafton. Liten tröst är att eftersom tiden denna höst bara har rusat iväg så gör nog även vintern det och snart kommer våren med ljus och - pension på riktigt.

I morse var det svårt att komma ur den varma sängen. Mitt huvud känns fem nummer för litet - ont med andra ord. Kommer från de spända axlarna.

Jobbade som vanligt, hem och kokade makaroner, sov ett par timmar och löste korsord för glatta livet. Fick en bunt urrivna sidor av en arbetskompis och jag blir som en bulimiker när jag har dessa rutor. Vet inte hur fort jag ska hinna lösa dem!

Har just pressat i mig ett par varma korvar fast jag inte var direkt hungrig. Måste eliminera risken att få känning av sockret i natt och behöva gå upp och töa upp bullar från frysen.

Nu kallar de sista korsordsrutorna så då avslutar jag!

Gonatt!

Denna kväll infann sig inte inspirationen, men jag vill i alla fall meddela mej med bloggen. Hoppas att jag hittar skrivarlusten i morgon.
Gonatt!!

Det är naturligt att glömma bort saker och ting, sa en förståsigpåare i radion i går kväll. Jag lyssnade på Karlavagnen om detta ämne och det var intressant. Hjärnan har en enastående förmåga att sortera bort sådant som är oviktigt för att kunna spara det som behövs. Man har ett inlärningsminne som alltid finns där - till exempel viktiga saker som barnafödande, bröllop och större händelser i livet.

Jag anser att namnen på mina barnbarn är viktiga saker men jag har väldigt svårt att snabbt komma ihåg vad de heter. När de har födelsedagar måste jag ha uppskrivet i en bok så att jag inte missar någon. Det gäller att komma ihåg att titta i den boken också. Det kan också glömmas.

För många år sedan höll en glömska på att bli en katastrof. Vi - anhöriga och jag - skulle en tidig morgon till en semesterort i södern. Två taxibilar väntade på gården för att ta oss till flyget. Far i huset gick ut till ena bilen med ett av barnen medan mor i huset hade det andra barnet med sig och släckte ljuset och låste huset.

Ute vid bil nummer två undrade mor om far hade babyn med sig. Nej, blev svaret. Det trodde jag att du hade!
Snabb upplåsning och in i huset. På skötbordet i kolsvarta mörkret låg den halvårsgamla dottern och jollrade förnöjt! Tanken fanns att där hade hon kunnat stanna innan någon upptäckte hennes frånvaro!

Så, skriv upp allt som ska minnas och glöm inte bort var du gör av den lappen!!

Att vi har ett släktskap med djur är nog alldeles riktigt. Det finns många gånger som man upplever att man är likvärdig med till exempel apor. De har ju många gener som är desamma som våra och man kan se hur de liknar människor i det mesta de gör.

Jag har nog själv varit en apfigur i tidens begynnelse. Men i tidigare liv har jag nog varit både det ena och det andra - dels häxa som bränts på bål och även kanske en liten apa. Vem vet?

Jag gillar djur. Och jag gillar kött. Saftiga biffar och underbara kebaber. Men - jag är helt emot detta skjutande av  till exempel älgar. I skogarna pangas det hej vilt nu och älgkrakarna försöker hålla sej undan. Fast - utan pang pang - inte bara i skogarna - så blir det inte många saftiga biffar och inte många kebab. Så, det är bara arr tänka på kött som en förpackning i ICA:s kyldisk.  

Hade ju planer på att skaffa hund då jag går i pension om några månader. Tanken börjar tunnas ut för det lockar inte att gå ut i snöyra och blåst när man kan krypa under duntäcket i värmen i stället.

Tyckte att jag skulle vara lojal mot djuren i dag och inhandlade en grönsallad till kvällsmat. Duktiga jag tänkte inte äta kebab i dag igen, men det var frestande. Men nu är jag proppmätt på morötter, gurka, sallad och lättdressing. Rap!
Få se vad jag hittar på i morgon. Nu är det kväll och jag är sängfärdig! Gonatt!

I dag har jag firat. Det är nämligen  Dagen D för mej! Vaddå? Jo, efter att ha snålat och gnetat så har jag äntligen fått ihop till att kunna betala in restskatten! Summan jag skickat till Skatteverket var stor som en månadslön för mej. Gissa om jag känner mej fri! Det har legat som ett skavsår det där att kunna betala till Skattefarbrorn. 
Kan någon gissa vad jag firade mej själv med? Hade tänkt kalasa på en Dajmstrut men det blev en - kebab!

I övrigt har inte denna dag inneburit några större händelser. Ska till tvättstugan om en timme och roligare kan man ju ha. Måste kratta bort lite nerfallna löv från uppfarten också, eller ska jag vänta tills de har blåst iväg till min lövrädda granne?

En av mina söner väntas hit på eftermiddan för att fixa lite med datorn. Sånt som jag inte lärt mej riktigt ännu. Jag kallar honom för IT-akuten! 

Sen har jag ett flertal korsord liggande eftersom jag varit i Stora Hälsingeskogen i helgen som var. Kliar i penn-handen att få sätta igång med att lösa.

Så, nu tittar jag ner i min tunna plånbok och undrar om ni vet vad Kinas fattigaste kines heter.
Jo. Tji Peng Tom Pung!
Hej!
                                                              

Goafton!
Eller gomorron. Vilket som behagas. Denna blogg får ersätta helgens författande eftersom jag ska   dra åt Hälsingland om en stund. Nu ska jag göra den hoppiga resan med buss, tåg, buss, bil. 
Allt för att få vara i Glesbygden ett par dygn. Ja, det är lite avkoppling att åka dit eftersom det inte finns så många affärer att besöka som det finns här. Särbon nämligen älskar att springa i affärer! Inte direkt handla men masa runt, titta och känna.

Så, nu ska jag lösa korsord, laga lite mat och titta på TV. Även om man bor så till att man har 1,5 mil till närmaste busshållplats så finns det TV-kanaler. 165 stycken att välja på. Man har parabol. Men, inte blir man nöjd för det. man bläddrar och bläddrar för att till sist stanna på någon av de svenska glesbygdskanalerna, 1:an, 2.an eller 4.an.           

                               
                                                                                  

I går kväll satt jag som vanligt vid denna maskin för att hacka fram en blogg. Jag tyckte att jag hade en ganska bra idé som jag ville förmedla så jag tog mig an verket och skrev. Letade bilder och placerade dem, läste igenom och skrev ut bloggen. Allt väl - trodde jag. Men, någon eller något hade stulit min blogg och lämnat rutan tom! Allt jag hade skrivit var borta fastän jag gjort precis som man ska. Hur hade det gått till? Borta! Fanns ingenstans!

Sen slog det mej. Jag tittade på ett av mina favoritprogram i går kväll efter att jag författat bloggen. Det var Det Okända. Om övernaturliga händelser och spöken. Det måste ha varit någon där på "andra sidan" som inte gillade det jag skrev. Som suddade bort alltihop och bara sparade en av bilderna som jag lagt in. Så måste det vara. Jag tror benhårt på andevärlden och vad de gör för oss som är kvar.

Varje gång jag går ut ur huset och ska bli borta ett tag så vänder jag mig om i dörren och säger hej då till de som inte syns. Folk får tro vad de vill om mej men jag är övertygad om att jag inte är ensam i huset. Jag vill inte stöta mej med
dem som kan finnas här, men nu vill jag veta:
-Vem snodde min blogg i går kväll???

Nu ska jag hänga tvätt, diska och sova lite middag!                                     

Gröt har alltid varit min fasa då det gäller maträtter. Slibbigt och slemmigt och kan liknas vid något liknande en kraftig förkylning. Det hela bottnar i episoder från småskolan uppe i den  Stora Hälsingeskogen där jag växte upp.
Det var på början av 50-talet och ganska ovanligt med skolluncher. Den "lunch" som vi fick där bestod växelvis av russinvälling (blähhh!) och gröt, gröt ovh gröt.

Men i dag har jag faktiskt övervunnit grötfasan och vispat ihop mannagrynsgröt. Riktigt gott på min ära.

Då jag gick i småskolan  fanns en lärarinna som var ett hår av Hin. Hon matade mej med risgrynsgröt medan mattanten höll fast mej i håret. Jag fick upp eländet men det skulle tillbaka!

Inte undra på att jag - hittills - avskytt gröt. Men, mannagryn går bra!

En ganska så bra dag i dag. Mycket folk på jobbet - alltså många gäster. Vi hade en pensionärskör på besök som trallade en rad medryckande visor. Jag - som har svårt för fiolmusik - gick ut i köket och "jobbade" eller plockade lite för att det skulle SE UT som jobb. Jag saknade "Forsbacka" som hade lovat att komma i dag men uteblev. Tänkte be om hjälp att hitta en bok på biblioteket. Jag är total novis då det gäller att hitta på bibblan.

Hemma. Blev ris och köttfärssås till lunch. Lagom snabbt och lagom lättuggat. Posten hade kommit med en tjusig katalog med efterskickningsprylar. Mest julsaker. Men även vackra kläder för helgernas fester. Jag bläddrar och fantiserar och kommer så fram till att några fester har jag inte bevistat på sekler, så det duger bra med de kläder jag har. Pensionärstankar? Snålhet?

I samma katalog fanns en kostym som säkert skulle passa mej. Sumobrottarkropp! I plast och med luftblås så att man ser ut som - en Sumo! En storlek för alla! Jaha. Nähä. inte det.

Sen fanns det en salva som kostade 700 kronor. Salvan var för insmörjning där det behövdes, främst då på rynkor.Hur kan man tro att denna mirakelkur skulle släta ut en 65-årings hud så att man skulle se ut som en rosig baby?

 Nej, jag är sams med mina rynkor. De jag har de har jag. Men skulle behöva något som stramar åt rynkorna som kommit mellan tuttarna. De kommer med åren och det spelar ingen roll om man är rund som en badboll. Tuttrynkorna bara finns.

Klädnypa mellan skulderbladen? Kanske.

Denna dag blir det ingen blogg, så ni får trösta er med att jag mår bra och skriver mer en annan dag.Kram!

Vaknade i morse och kände en konstig känsla. Kunde inte riktigt komma på vad det var. Tittade på klockan. Halv sex. Nä. För tidigt en söndagmorgon. Försökte somna om men den där konstiga känslan fanns fortfarande inom mej. Blev klarvaken av grubblet tills jag kom på vad det var:  Jag mådde bra! För första gången på länge var inte mitt huvud som en tickande bomb. Man har kunnat se hur ont jag haft! Tycker att gnistor och stjärnor har dansat snoa runt mitt huvud. Men inte i morse.

Sedan gläntade jag på persiennerna och fann att solen skiner! 10 grader varmt och vackert väder! Inte illa för att vara i mitten av oktober!
Nu var i alla fall klockan halv nio och dags att kliva upp, duscha och fika. Måste upp innan den goa tjejen som säljer Aftonbladet kommer. Hon har strävat på i ur och skur i två år med sina tidningar. Snacka om duktig ungdom!

 

Jag har just läst min morgontidning i lugn och ro. Det är ju lördag morgon och jag har mina rutiner. Först Ring så... sen hopp in i duschen för att sedan fixa frukost - något som jag annars fuskar ganska rejält med. I dag blev det faktiskt mannagrynsgröt med lingon, ostmacka och te. Gottigott gott!

För att återgå till tidningsläsningen så fann jag ett reportage om att det är för KALLT i lägenheterna! Folk fryser och byltar på sej tröjor och filtar! Bostadsbolaget har satt en temperatur på elementen till 21 varmgrader. Hur kan man tycka att denna temperatur är för låg?

Själv har jag problem åt det andra hållet. För VARMT i huset! Det är inte bara ålder och "kärringbaddarn" som spökar. Det är min egen inbyggda termostat som säger till. Jag försöker att stänga av elementen här hemma men de är fortfarande ljumma. Mina blommor mår heller inte bra av denna värme.

Jag är ju en varm människa. Har aldrig långa strumpor på vintern. Strumpor, ja. Det är ett plagg jag börjar med först när snön kommit på allvar. Aldrig mössa eller halsduk. Då skulle jag smälta!

Nej, jag tackar uppfinnaren av tak- och bordsfläkt. Sover i Evadräkt utan täcke med öppet fönster och brummande fläktar. Så jag kan säga att jag klagar åt det andra hållet. Vill ha högst 16 grader inomhus!

Denna blogg hör till de mindre. Just för att det inte finns inspiration till någon längre skrivelse. Men den här får duga.

Jag mår bra. Är fredagstrött. Har diskat, dammsugit, slabbat golven och tittat på lite TV. Inget i kväll som tilltalar mej så det får bli Harpan, Karlavagn en och en baugett med massor av vitlökssmör på. Det är ju fredag!

Så, ha det bra alla ni som läser mina ord. Jag återkommer med mer - i morron kanske.

Det finns dom som anser att vintern är något vackert. Det tycker då inte jag! Massor av klumpiga kläder, blöta fötter, snorig näsa och immiga glasögon. Vad är det för vackert med det? Borde inte våra folkvalda - dom som bestämmer det mesta över oss - kunna göra något åt den vidriga årstiden? Låta alla som inte trivs med kyla och snö få chansen att endera gå i ide under vintermånaderna - och sova bort årstiden på något varmt Spa med varma bad. Eller returbiljett till solig sandstrand med tjusigt hotell och god mat. Då skulle vi må så mycket bättre till Försäkringskassans glädje.  

Nej, om vintern tycker jag inte! När snön kommer och gömmer allt under sig då får jag dödsångest. Känner mej levande begravd i det vita och kalla. Det är en evinnerlig tur att jag går i pension i början av den kommande vintern. Då kan jag åtminstonde sova bort det mesta av vädret, dra ner persiennerna och slippa titta ut. Det passar mej.

Sen när snöslasket plaskar runt mina fötter har jag lite planer på att åka nånstans där det växer palmer och badvattnet är acceptabelt. Särbon får följa med om han vill men han är en badkruka med sitt "frökenskinn". Han ska ha minst 37 grader varmt i vattnet om han ska våga sig i.

Vi får se hur det blir med det. Planer finns men jag måste även planera pensioneringen. Ha något vettigt att göra. Är det nån som har en bra idé? Som passar en lat människa som jag. Pensionär med andra ord.

                                   

Ja, det är sant. Jag har just avätit min lunch som i dag bestod av pölsa och potatis. Nam nam! Jag gillar faktiskt pölsa fast en anhörig till mig anser det vara något väldigt suspekt och en annan som jag känner vill likna maträtten vid hundmat! Men enligt förståsigpåare är det inget fel på vare sig hund- eller kattmat. Näringsriktig och smaklig anser de som har prövat. Men - jag skippar djurens mat och håller mej till pölsa.

En s.k. finare dam höll sig med en husa. Varje dag  gick damen runt och mumlade om vad hon skulle ha till lunch.
Pigan var från bonnlandet och visste inte riktigt vad ordet lunch betydde. Så hon neg för frun och frågade:
- Vad ska vi ha till Lunsen i dag då?
Hon trodde det var namnet på mannen.

I dag var jag tvungen att gå undan för mej själv på jobbet. En av våra gäster fick frågan om en annan gästs hälsotillstånd. Denna gäst finns på sjukhus efter en incident i skallen. Men är på bättringsvägen nu.
Den som blev tillfrågad lade ut en omständig förklaring av sjukdomen och avslutade med:
- Dom har tömt ut hjärnan på henne så nu kan hon pipa bara!!

Man ska vara väldigt frisk för att vara sjuk!!

Inget speciellt att blogga om i dag. Träden står kvar, jobbat som vanligt, bara reklam i postlådan och uppvärmd kotlett med snabbmos till lunch.

Har sovit min eftermiddagslur - som vanligt -  och drömt om konstiga djur. Muppar. Såna där som det gick ett TV-program om för länge sedan. Jag skulle fixa håret på Miss Piggy men hon bara snodde runt så till sist var hon klippt som Särbon. Max tre millimeter långa strån och en glad glänsande måne mitt på.

Till slut vaknade jag, svettig och darrig.(Lågt blodsocker). Kände efter om även jag var stubbad, men så var icke fallet. Reste mej från sköna kudden, gick till köket och fixade en macka som jag fundersamt tuggade på.

Är jag lik Miss Piggy? Jag bara frågar.

I dag när jag kom hem från jobbet hittade jag en lapp från fastighetägaren där det stod att jag skulle kontakta dem angående träden på min tomt. Raggen reste sej på mej och jag ringde upp direkt och frågade vad som stod på. En trevlig kille svarade och påstod - nu - att någon klagat på att "mina" träd gör det mörkt i dennes lägenhet. Skitprat! Jag har bara en allmänning utanför och blir det mörkt någonstans så är det i MITT kök! Och jag vill ha lite skydd mot solen rakt i söder.

Killen jag pratade med hade samma uppfattning som jag. Finns inte en chans att mina två träd mörkar någon! Det strider mot naturlagen! Så vi kom överens om att träden bör beskäras och snyggas till och absolut inte tas bort! Förvaltaren ansåg att det måste finnas lite grönska på gårdarna - varför har de annars planterats där från början?

Nu blir det spännande att se och höra vad nästa drag blir. Jag har en liten aning om vem det är som klagar. Samma skitkärring som klagade förut.
Men nu får hon tji! Träden blir kvar. Underbara körsbärsträd och oxel. Fåglar som trivs i dem och som ger en känsla av trivsel. Spännande, var ordet!

I dag blir det den lilla bloggen. Ingenting av värde har hänt under denna dag mer än att regnet öst ner och blåsten har också öst ner. Vi - Särbon och jag - har varit på lilla köprundan, ätit  goda kotletter och ägnat hela eftermiddan åt GD:s korsord.

Så upptäckte jag att jag glömt att vända blad i almanackan och få fram oktober. Jisses va fort det går! Nu är det snart dags att övergå till vintertid. Om några veckor bara. Ja, man kan få kalla fötter för mindre. Och inte nog med det, detär bara 68 dagar kvar till Lucia!

Och sen är det inte långt till jul. En ganska onödig helg. Kostar pengar och frestar på gallan.


Men, det vänder snart och det ska gå mot ljusare tider. Och pensionen! Tjaha.

Lördag. Lottodragning. Varenda onsdag och lördag går man hoppfull till TV-n för att kolla lottoraderna. Jag har två stående rader som jag kan utantill så jag vågar inte låta bli att lämna in dom. Tänk - om jag skulle glömma det och sen få se rätta raden som kanske skulle ge nån miljon, en summa som jag missade av ren glömska. Jag har haft dessa två rader i 25 år och inkasserat någon tjuga emellanåt.
Pengar är inte allt men förbaskat bra att ha.

Jag skulle så gärna vilja kunna köpa den lilla mopedbilen som finns, som man kan köra utan vanligt körkort. Tänk så skönt för en hammal kärring att ha tak över huvudet på vintern då hon ska ut och shoppa.

Ja, så är det. Man får vara glad fr det lilla. Ingen tjuga den här veckan - heller!

Onsdag ska komma och då får man hoppas - igen!

Fredagen är här och den här gången var den verkligen efterlängtad. Jag är ju lite krasslig efter den där sjukhusvändan i förra veckan och den trötthet jag lider av är inte av denna världen! Men envis som jag är så vägrade jag att vara sjukskriven, så i måndags tog jag mig samman och for till jobbet.

Ibland är det bra att vara envis men vid sjukdom ska man nog lyssna på kroppen. Det är något som jag predikar för andra men själv hör jag inte på när min lekamen protesterar.

Nu ska jag i alla fall vila min slappa arm ett par dagar. Armen blir allr bättre men det verkar ta tid.Särbon är här och han förbarmar sig över löven på tomten. Själv ska jag bara vila!

Jag kommer att tänka på det gamla paret som sattt vid kaffebordet och filosoferade. Mannen suckade belåtet och sa:
- Ja, nu är det fredag igen!

Gumman snörpte på munnen och sa vasst:
-Det blir inget av med det!

När någon någonstans glömde en tunna nyfångad fisk och lät den stå i värmen så var det nog ofärdstider. Man var trvungen att äta detta om man inte ville svälta. Det jäste och surnade och blev rent allmänt oaptitligt. Men dåliga tider gjorde att folk inte ratade någonting som eventuellt gick att äta.
I dag kallar man det där för en läckerhet. Tar svinaktigt betalt för en liten plåtburk med Korsnäsdoftande sörja. Är det inte konstigt?
Vi har hafr surströmmingsfest på jobbet i dag. Mycket folk kom det och nästan alla prisade och rosade den jästa fisken. De som liksom jag vägrar att befatta mej med maträtten, njöt av potatis,inlagd sill och tunnbröd. Lukten fick man stå ut med men efter en stund hade nosen vant sig och kräkreflexen gått tillbaka.

Hur kan någon bara tycka att denna kletiga gegga till fisk kan vara en läckerhet? Jag bara undrar. När det finns Kebab och pannkaka. Där kan man säga att det är läckerheter. Och ingen sanitär olägenhet vid öppnandet av förpackningen!

Nu är det verkligen höst så det stänker om det. Det regnar och det blåser och är allmänt otrevligt. JAG HATAR HÖSTEN!
Det påminner mej om otrevliga saker i barndomen med mobbing och äcklig mat.
Men nu är det höst och med den faller löven på mina båda älsklingsträd. Ett körsbärsträd och en oxel. Båda med massor av granna löv.
Granna ja, jag har ett grannpar som är hysteriskt rädda för att få in löv på "sin" radhustomt. Gubben hackar dagligen på mej att ta bort träden "för han får in alla löv på tomten". Jo pyttsan! Nästan allt finns fint lagrat på min infart och träden ska stå kvar så länge jag bor här. Det har jag talat om för dem med sura och trumpna miner som svar.
Löv är naturlig gödsel och skyddar det underliggande. Man får inte stirra sig blind på att gräsytorna ska vara rena som salsgolv.
Så, mina löv ligger där de ligger. och har grannen problem får han väl kalla på Aschberg på TV. Han kan det där med gnälliga grannar! AMEN!