Ufis

Det börjar dra ihop sig. På torsdag gäller det. Operationen. Ju äldre jag blir ju fegare blir jag. Jag känner mej som  liten tjej som gruvade sej för tandläkaren. Jag borde vara van nu då jag snart haft alla de sjukdomar och gått igenom massor av operationer under mitt liv.

Men, jag är lite ängslig i alla fall. Tänker en hel del. Tänk om inte narkosen tar! Tänk om jag inte vaknar igen! Tänk om dom hittar nåt mer i mej som inte ska vara där. Tänk om...

Fick i alla fall en fin tripp i dag till min gamla arbetsplats där man hade grilldag. Åt korv och drack saft. MUMS.

Nu väntar jag in tiden att fara till akupunktören. Och i morgon blir det tarmrensning!

Söndagen började som vanligt med värk i ryggen, trist utsikt från köksfönstret och varmt! Ingen bra början, precis.

Då kommer favoritdottern (har bara en dotter) med förslagert om Bilbingo. Något som jag aldrig varit med om.
Jättekul, tänkte jag. Sitta i timmar med den ryggen. Ont, alltså.

Vi drog iväg till Grannkommunen och en överfylld bilparkering. Jag hade inte tagit nån morfintablett innan vi åkte - men av nån konstig anledning uteblev värken! Inte en känning på hela eftermiddan! Satt och duttade på bingobrickor i flera timmar - och mådde bra!

Då bingon var slut kunde favvodottern räkna ihop en rejäl vinst. Tresiffrig. Så vi styrde kosan till en pizzeria där hon bjöd på mat. Fish&chips för min del.

Efter en sightseeing i Grannstaden bar det hemåt. Trött och glad. Tänkte att nu ska jag väl somna som en nymatad baby. Men hejsan. Behöbvde bara lägga mej ner på kudden så kom värken tillbaka. Det blev morfin och Alvedon, men det kunde det vara värt.

-Bara psykiskt, meddelade dottern. Ja, kanske det. Så nu blir det fler vändor till nån bilbingo!

 

 

 

Värmen har snart knäckt mej. Ingenstans kan jag få lite svalka trots tre snurrande fläktar och en kylmaskin! Värken i ryggen har oxå gjort att jag är nära psykets intag. Ingenting hjälper där heller trots morfinpiller, värmekudde och isblåsa!
Tristessen börjar visa sitt fula nylle. Jag är utless på att sitta här i mitt kök - med stängda dörrar och fönster för att inte släppa in mer värme - och stirra på grannens ytterdörr.
 Jag vill oxå åka och bada i nån sjö! Jag vill kunna mopeda ut nånstans i skuggan. Jag vill åka till Stora Matvruhuset och äta glass efter en köprunda!
Men icke.
 Nåt bada blir inte i sommar på grund av operationen. Moppe törs jag inte ut i trafiken med då jag har morfin i kroppen. Har jag klarat mej från polisprickar i 66 år så ska jag inte ha någon nu. Stora Matvaruhuset får vänta tills Särbon kommer. Då rullar han runt med mej i en lånad rullstol så att jag kan handla det jag behöver utan att belasta ryggen.
Livet är en prövning. Jag är alldeles slut i skallen.
 Om jag bara orkade så skulle jag bli förbannad. men det orkar jag inte.

Nu har jag provat på det! Akupunktur. Det gäller min rygg som inte vill bli hjälpt ens med morfintabletter! Ont är bara förnamnet. Fick höra av sjukgymnasten att det är ett ryggskott på 5 eller 6:e ryggkotan uppifrån. Lite ovanligt ställe för ett ryggskott men jag har ju alltid varit lite sär.

Fick tio nålar instucka i det onda stället och en nål mitt på huvudet. Om det hjälpte? Tja. Jag skrek då inte vid varje gupp bilen hem körde i. Ditvägen var en pina medalla vägens potthål. Jag hyperventilerade av smärta.

Väl hemma återkom det onda tio gånger värre men det kanske ska vara så? Just nu kan jag sitta med stöd i alla fall!

Jag föder hellre tvillingar med sätesbjudningar än att ha denna j...a smärta. Husch!!!

Värmen har snart stigit mej åt huvudet för nu mår jag inte bra av denna sommar. Och jag undrar om det bara är "lur" att jag fått ny operationstid. Nästsa torsdag ska det ske. Måtte det vara lite svalare då för jag vet att sjuksalarna är onödigt varma. Och det står jag inte ut med.

Då börjas det om igen med tarmsköljningen. Får tillbringa hela onsdagen på toan. Skitkul, va? Hungrig och med sårig rumpa. Men det är övergående, tack å lov.

När det är kallt och kyligt kan man ta på sej en tröja eller liknande, men då det är så här hett - vad gör man? Går halvnaken och duschar gång på gång. Jag sitter inomhus med stängda dörrar och alla fläktar på men tro inte att det hjälper.

Nu ska jag sluta gnälla. Snart är det vinter och läge för den där tröjan, eller...

 Det är inte klokt! Jag som var helt mentalt inställd på operation i dag klockan nio! Allt var klappat och klart. Jag hade tvättat all tvätt, städat , gjort i ordning räkningskuvertet för nästa månad med mera. Så ringer telefonen i går eftermiddag och en hurtig läkare meddelar att operationen är inställd!! Mina blodvärden var inte bra så jag ska vänta ett par veckor på nästa operationstid!!

Det kändes som en rejäl käftsmäll och Särbon och jag satt bara och stirrade dumt på varandra. Det är inte sant...

Men det var det. Jag som hade fastat hela onsdagen och gjort en häftig tarmsköljning, jag bredde mej tre mackor med skinka på och sen blev det en glass. Det var den fastan det!

Nu är det bara ny väntan och ny tarmsköljning som väntar. Och - jädrar anamma om det inte blir operation om ett par veckor! Jag vill inte uppleva detta en gång till! Basta!!

Solen gassar och det är just nu 32 grader i skuggan! Förr i världen klarade jag av att ligga och pressa i liknande värme men numer är det instängd i huset med nerdragna persienner och alla fläktar igång. Orkar inte med denna hemska värme!

Mitt psyke börjar naggas i kanten. Kvällar och nätter kommer det mörka skräckspöket på besök och jag har svårt att koppla av. Ordet cancer har en så laddad effekt och jag grubblar fast jag inte borde - på hur jag kan se ut inuti kroppen. Är jag helt uppäten därinne eller är mina organ rosa och fläckfria - bortsett då tarmen och levern? Kommer jag att få uppleva mer av livet?

Ja, frågorna hopar sej i bakhuvudet. Och ont i musklerna i ryggen har jag fortfarande trots starka värktabletter. Hör detta till? Undrar jag i nattens mörker.

Ja, livet är en prövning. Man ska inte måla fan på väggen men det kommer upp en liten sådan i alla fall. Utan att man vill det.

   Jag har nu insett hur många vänner jag har nu när jag blivit sjuk. Dels har jag min favoritdotter som tittar till mej varje dag - och det känns tryggt. Sen har jag tre söner som jag kan kalla på för mer handfast hjälp. Flera vänner har jag oxå som erbjuder sin hjälp - allt mellan skjuts och sällskap. För att inte tala om Särbon från Stora Hälsingeskogen som varit här för några dagar sen och snyggat till mina gräsmattor med mera. Nu ska han komma hit till helgen igen för att lotsa mej till sjukhusets olika undersökningar och sen stanna tills jag blir inlagd för operation på torsdag. Han är verkligtn en pärla!
Jag mår piss - ursäkta uttrycket. En olycka kommer sällan ensam heter det ju och i dag ringde en läkare från Stora Sjukhuset och meddelade att min sjuka tjocktarm hade smittat ner levern! Fy F-n på ren svenska. Jag mår PISS!
Håll alla tummar och tår för mej nu att allt ska gå bra för - som tidigare meddelats - jag ska till Turkiet en gång till! Så det så!