Ufis

Värmen har snart knäckt mej. Ingenstans kan jag få lite svalka trots tre snurrande fläktar och en kylmaskin! Värken i ryggen har oxå gjort att jag är nära psykets intag. Ingenting hjälper där heller trots morfinpiller, värmekudde och isblåsa!
Tristessen börjar visa sitt fula nylle. Jag är utless på att sitta här i mitt kök - med stängda dörrar och fönster för att inte släppa in mer värme - och stirra på grannens ytterdörr.
 Jag vill oxå åka och bada i nån sjö! Jag vill kunna mopeda ut nånstans i skuggan. Jag vill åka till Stora Matvruhuset och äta glass efter en köprunda!
Men icke.
 Nåt bada blir inte i sommar på grund av operationen. Moppe törs jag inte ut i trafiken med då jag har morfin i kroppen. Har jag klarat mej från polisprickar i 66 år så ska jag inte ha någon nu. Stora Matvaruhuset får vänta tills Särbon kommer. Då rullar han runt med mej i en lånad rullstol så att jag kan handla det jag behöver utan att belasta ryggen.
Livet är en prövning. Jag är alldeles slut i skallen.
 Om jag bara orkade så skulle jag bli förbannad. men det orkar jag inte.