Ufis

Nu har jag kommit hem helskinnad från Stora Hälsingeskogen. Ja, det är väl inget där som skulle skinnflå mej men byn ligger avlägset, mycket avlägset. Bara ett par grannar som man inte kan se från huset och lååååångt till all ära och redighet. Affärer och buss till exempel. Det är bara infödingar som klarar av detta boende.

Inte nog med det! Jag fick i söndags höra att en VARG hade spatserat utanför huset! Och björnarna är halvtama på den bygden och har lärt sig att gröna soptunnor betyder MAT.

Som tur är har jag fobier för snö så jag klarar mej med att skylla på det för att slippa utomhusaktiviteter på stället. När jag besöker Särbon blir det korsord, patienser och läskiga sjukhusdokumentärer på parabol-TV:n,  Plus ett och annat Loppis.

Nu dröjer det nog nån vecka innan jag åker dit igen och hoppas då att vargeländet har dragit lååångt bort och att björnarna fortsätter sin vintersömn ett tag till. För det ska sägas - det är in i h-e skönt att sitta i en badenbadenstol mot husväggen och lapa sol medan Särbon kommer ut med varm choklad och ostmacka.

Lite bra i alla fall!

Jag känner mej ganska stinn och proppmätt i dag också. Inte på våfflor men - då jag åkte hem från Gamla Jobbet i dag så köpte jag en kebabtallrik. Och de är en ansenlig portion med kött, strips, sås och grönsaker. Jag tyckte att jag var värd det i dag. Har även varit till hälsocentralen och tagit blodprov - igen. Tredje gången på en vecka!


Så nu sitter jag här och rapar kebab: Magen mullrar och halsbrännan skymtar. men. Det är det värt. Kebab är mycket god tröstmat. Har planer på en helt vanlig grönsallad i morgon som kompensation. Men det får vi se. Ska till Stora Hälsingeskogen över helgen och där vankas inte några sallader! Det blir nog nåt onyttigt och gott där hela helgen och jag får slåss med mitt dåliga samvete. Igen!

I dag är det den stora Våffeldagen. Jag älskar våfflor men min mage jäklas med mej efter tredje tuggan. Då brukar den börja mullra och väsnas för att efter sista tuggan skicka mej ut på toan. Med knip och andra lustigheter.

Men det kan det vara värt en gång om året. Och i dag var det denna gång. Jag tog på mej hjälmen och den självlysande västen och drog in till stan och till min gamla arbetsplats som hade våffelfest i dag. (Var ska sleven vara om inte i grytan?)

Det kändes bara bra att sitta där och bli serverad - jag som i åratal har servat gästerna och fått äta kalla våfflor på denna dag. Ett plus för pensionen! Jag kunde klämma ner tre våfflor med jordgubbssylt och vispad grädde! Fast jag visste att det skulle straffa sej. Dessutom lägger denna läckerhet sig som bomull kring höfterna.

Men, som sagt. Det var det värt. Min mage höll f-n på sej tills jag kom hem då jag kunde gasa på för fullt utan att störa någon. Tja, det är ju ett helt år tills nästa gång. Och något mer frosseri blir det inte. På våfflor i alla fall!

I dag skulle jag egentligen ta mej till sjukhuset för att lämna ett blodprov, men av detta blev det intet! Varför?? Vädret! Om man nu kan kalla det väder. Jag kallar det syndastraff fast jag inte vet vad jag har syndat med.

Snön stod som en mur utanför fönstret. Jag trodde i min enfald att det var sömnen som satt kvar på ögonen men inte. Det formligen vräker ner därute! Jag hade räknat med att åka moppe för jag hade en del allat att uträtta oxå. Så jag ringde och avanmälde lab-besöket och fick en annan tid. Sa att jag hade blivit förhindrad vilket ju delvis var sant!

Att ta sig till postlådan efter morgontidningen betydde pulsande och blöta skor och droppande hårtestar. Skotta är ingen bra idé än för det blåser också så det driver igen ganska snart.

Ska fixa lite käk till lunchen då Forsbackafrun kommer hit med lite korsordsproblem. Då glömmer vi väder och vind för vi är lika ord-tokiga båda två. Dessutom ska vi njuta av mitt hemlagade supergoda potatismos. Med fisk. Så det så! En tröst-glass blir det även och en massa prat, prat, prat!! Tjenare!

Jaha, här är jag då igen efter en tids skrivtorka. Livet som pensionär var väl inte riktigt som jag hade hoppats. Första tiden var skön. Månaderna gick och jag gjorde - ingenting! Nu är det inte lika skönt längre. Jag känner att jag vill ha något vettigare att göra till skillnad från att sova middag, lösa korsord, se på TV och - leka på datorn. Men hoppet finns då det blir vår och försommar. Då har jag nog att göra utomhus.

I förra veckan tankade jag mitt kontantkort till mobilen med hundra kronor. I förrgår kollade jag att det kommit in som det skulle. Jomenvisst. Kommit och gått! Min hundring hade devalverats till en-och-trettio!! Jag som inte rört mobilen på hela veckan!


Kollade med Comvic och fick höra att ett s.k. nätföretag dragit en hundring för nåt jag skulle ha beställt! Jag!!! Beställt!!! Nä. vet ni vad! Fick numret till nätföretaget och ringde - ett 020-nummer. "Tryck ett för... tryck två för..." och så vidare. Kom till slut fram till någon som inte kunde prata svenska! Var i h-e hade jag hamnat??

Prövade "tryck ett..." och kom till en svenskpratande tjej som påstod att jag beställt varor för 400 kronor i augusti förra året! Vilka varor? Jag laddade med en massa hårda ord men behövde dem inte. Tjejen avskrev 250:- av skulden och skall skicka tillbaka 150:- till mitt bankkonto! Allt väl dittills.

Men. Gjorde jag rätt som sa mitt kontonummer? Kommer dom att dra ännu mer nu på sånt jag inte är skyldig till? Jag hoppas att det där var sista gången jag hade med det där nätföretaget att göra. Tjejen på kundtjänsten lovade inga fler överraskningar och spärrade mitt mobilnummer för vidare beställningar. Halleluja!! Ska nog kanske börja med röksignaler i stället!!