Ufis

I dag är det den stora Våffeldagen. Jag älskar våfflor men min mage jäklas med mej efter tredje tuggan. Då brukar den börja mullra och väsnas för att efter sista tuggan skicka mej ut på toan. Med knip och andra lustigheter.

Men det kan det vara värt en gång om året. Och i dag var det denna gång. Jag tog på mej hjälmen och den självlysande västen och drog in till stan och till min gamla arbetsplats som hade våffelfest i dag. (Var ska sleven vara om inte i grytan?)

Det kändes bara bra att sitta där och bli serverad - jag som i åratal har servat gästerna och fått äta kalla våfflor på denna dag. Ett plus för pensionen! Jag kunde klämma ner tre våfflor med jordgubbssylt och vispad grädde! Fast jag visste att det skulle straffa sej. Dessutom lägger denna läckerhet sig som bomull kring höfterna.

Men, som sagt. Det var det värt. Min mage höll f-n på sej tills jag kom hem då jag kunde gasa på för fullt utan att störa någon. Tja, det är ju ett helt år tills nästa gång. Och något mer frosseri blir det inte. På våfflor i alla fall!