Ufis

Jag är ett äkta Ufo. Det har jag många bevis på. Men för att ta det från början så hände det sig för
dryga 24 år sedan. Jag följde med dotter och hennes make och tvåårige son till Gran Canaria på
en tvåveckors semester. Jag hade min sovplats i det så kallade köket medan familjen sov i ett intilliggande
rum. Mor och far sov länge på morgnarna men den lille sonen var så morgonpigg som bara en tvååring kan vara.
Han satt i sin hyrda spjälsäng och konfererade med sig själv tills han fick höra att mormor var vaken. Det hörs nämligen då en välmatad kropp rullar runt i en smal och hård bäddsoffa.
Det blev tyst från spjälsängen. Så hördes ett litet frågande "Ufe".
Inte reagerade jag på detta för jag tänkte att det var väl ett av hans egna påhittade ord. Vilket det var.
Han höjde volymen "Ufe"!
Jag började undra vad som stod på. Reste mig på armbågen och tjyvkikade inåt sovregionen.
Nu kom ett vrål "UFE!!!"
Han hade sett mej! och med ett stort flin i sitt runda babyansikte lade han till:
Hej Ufe!
Så var jag döpt. Då till Ufe vilket under årens lopp har ändrats till Ufis. Min käre måg - pojkens
pappa - anser att jag alla gånger är ett förrymt Ufo. Kanske det.
Det som är bra med det hela är att alla mina barnbarn - 10 st - och även barnbarnsbarnet nu har samma namn på mej.
Praktiskt och bra så slipper de tjafsa om vems mormor/farmor som kommer med jul-
klappar och sånt.



Så var det med det.
Gonatt!

---