Ufis

Inte före att jag fattar vad Farbror Melker i Saltkråkan menade med de orden, men jag tycker att de passar mig i dag.
Stress, jäkt och allt som där tillhör. Jag ska nämligen ha en så kallad Tjejträff i morgon kväll. Tre "tjejer" på i snitt 60 år ska komma hem till mej, äta lite mat och snacka skit.
Det blir stressigt när man ska förbereda en dylik historia men jag började med planeringen för en vecka sedan. Läste recept på lättlagad mat som passar alla - även grönsaksätaren. Det blev fisk. Jag hade en lång lista på inköpen, på bakningen och annat. Bakningen sket sig. Skulle vara duktig och göra en läcker mazarintårta jag hittat recept på på datorn.
Kom hem idag på eftermiddan och skulle sätta igång baket. Allt väl tills kakan skulle stjälpas upp. Det kom ingenting! Allt satt som klistrat i formens botten. Det vara bara att skrapa ner det i sophinken. Vad göra? Ut och handla nya ingredienser till nåt annat. Försöker med muffins (också från recept.nu) . Tiden löper iväg, telefonen ringer och - muffinsarna i ugnen liknar svarta träbitar. Åter en vända till sophinken.
Nu räcker det. Tredje vändan till ICA för att inhandla en färdig kaka till kaffet.
Åkte till Torget för att köpa färsk potatis. Fanns inget! De enda som saluförde något var klädnasarna så det blev ICA igen. Nu började kassörskan titta oroligt på mej men jag försäkrade att detta var sista vändan. Fick min potatis, hem och skrubba den så mina gäster i alla fall kan äta sig mätta på potatis om och utifall morgondagens matlagning skulle så åt pipsvängen. HAR garderat mej med korv och sallad (till grönsaksäterskan) om och utifall inte fiskgratängen vill vara sams med mej.
Ja, vi får se i morgon hur det blir. Jag kommer att jagas av kakor och korvar i mina mardrömmar i natt. Så, Gonatt!

---