Den röda

Jag har en liten röd kompis som går på två hjul, har motor och drivs med bensin och olja. Moped kallas den och det är den bästa investering jag någonsin gjort. Jag var - som tidigare meddelats - över sextio år innan jag hade nöjet att lära mej åka moppe. Visst. Farfar hade en gammal s.k. hjälp-mej-hem, en sån där historia med påhängsmotor och som mest kunde kallas för cykel.
Jag ville nog provåka denna underliga tingest men blev ideligen stoppad av sagda farfar. Sen kom annat i vägen som intresse och jag hade inga planer mer på varken den eller vanligt bilkörkort. Vad skulle jag med ett sådant till? Inte hade jag någon bil heller. Så det fick bero.
För två år sedan tog jag förarbeviset för min älskade moppe. Köpte den lilla röda som jag kan fara fram med. På bussgator. Inga parkeringsproblem. Bara att stanna vid ett lämpligt cykelställ.
Men - Gävles gator har en förmåga att likna spelplanen till ett chinaschack! Hål efter hål och ännu fler hål! Åker man ner med framhjulet i ett sådant hål kan man få en präktig överraskning.
Nej, om ni ser något i trafiken som vinglar
        är det jag som bland potthålen minglar!
Kram å gonatt!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0