Ufis

Nu har mitt elfte barnbarn fått sitt namn inskrivet i kyrkböckerna. Han döptes i går i Stora Kyrkan här i stan med massor av släkt och vänner omkring sig. Det var en vacker upplevelse och festföremålet stirrade storögt på alla de församlade. Jag undrar vad som rörde sig i hans huvud. Undrar vad han tänkte över all denna uppståndelse.

Prästen balanserade honom högt upp i luften och gick runt bland församlingsmedlemmarna. Jag hickade till och vågade knappt titta. Tänk om han tappade pojken!! Det behövdes bara att den lille sprattlade till! Uschiamej!


Lite gnällig blev han till slut och då smög mamman i  honom  nappen och han fick låna en nalle av Kyrkan. Denna nalle måste ha varit indränkt med "något" för pojken himlade med ögonen, sniffade på mjukisdjuret och blev tvärtyst!

Sen blev det stort kalas med mat och dryck till alla närvarande. Den lille somnade i sin vagn och struntade fullkomligt i att han var huvudpersonen.

Nu var detta gjort och han är fullvärdig medlem i församlingen. Undrar när nästa evenemang blir? Det är ju en av de fåtal gånger man träffar den stora släkten - dop, bröllop och begravning. Kan det bli ett tolfte barnbarn som ska kristnas? Ja, den som lever får se.