Ufis

I går försvann min förmiddag. Jag har införskaffat en s.k. dokumentförstörare. En som strimlar gamla papper till små smala remsor. Kul, tänkte jag och satte igång tidigt på morgonen. Jag har sorterat ut allt som inte behövs i pappersväg och fyllt en ICA-kasse med skräpet för att eventuellt ta det till Särbon och elda upp det.

Men det såg inte ut att bli så och kassen stod där i min hall och fylldes på undan för undan. Nu skulle det strimlas! Tänkte att det tar väl en liten stund så jag kan gå ut i solen sedan. Men hej och hå. Strimlandet tog mig fyra timmar och fyllde upp två svarta sopsäckar med skräp!

Nu är det gjort i alla fall och i dag ska jag städa uteförrådet. Räknar med lite skräp där också så jag laddar med sopsäckar om och utifall. Jag är/har varit sån att jag samlar på bra-att-ha-grejor. Det finns massor av detta i mitt förråd som jag faktiskt tänker gallra ur medan jag är på släng-humöret! Saker som jag inte har saknat på länge tror jag inte att jag kommer att sakna nu heller.

Så: framåt marsch! Nu ska det städas så jag förhoppningsvis hinner med att få lite solsken på min bleka näsa i dag då!

Ett litet inlägg bara. Att det måste ha varit våren som drabbat oss! Varenda år bestämmer jag mej för att stanna upp och njuta av den värme som vårsolen ger, att lyssna på olika fågelsånger. Att verkligen ta vara på den korta tid som våren innebär för helt plötsligt så bara brakar det till och allt är grönt, utslaget - och färdigt! Den här tiden går alldeles för fort.

Så - lyd mitt råd: ta den här tiden och stanna upp. Ta någon timme eller så och bara VAR! Lyssna, Lukta. känn! Snart vänder det och går mot den mörka tiden igen.

Så. Vi har vår i luften. Var har ni er???

I dag har jag varit på Besiktningen. Den årliga. Lika pirrig som vanligt att allt inte skulle vara till belåtenhet. Man sitter och väntar. Och väntar. Och väntar på sin tur tills det klickar till i nån mekanisk låda och det är min tur.

Om jag har bil? Nää. men en pump på vänster sida av bröstkorgen som kräver sin årliga koll. Och det var i dag som jag gjorde den på Stora Sjukhuset här i stan. Kom dit för provtagning på förmiddan, sen ett par håltimmar vilka jag tillbringade i lunchrestaurangen med fläskgryta, potatis och massor av grönsaker. Gott!!!


Sen var det in till farbror doktorn. Farbror och farbror. Pojken kunde ha varit barnbarn till mej - åldersmässigt. Men bra ändå. Fick veta att alla mina prover var mycket bra. Ska tillbaka på ultraljud senare. Och nya blodprover. Tänk vad man blir kollad! Känns bra.

Nu är jag hemma igen och ska smaska i mig en grönsallad som jag köpte på hemvägen. Lika beroende av grönt som av korsord är jag. Och ingen ny besiktning nu på ett år. Bara en klisterlapp i pannan med OK fattas. Hej!

Nu har jag kommit hem helskinnad från Stora Hälsingeskogen. Ja, det är väl inget där som skulle skinnflå mej men byn ligger avlägset, mycket avlägset. Bara ett par grannar som man inte kan se från huset och lååååångt till all ära och redighet. Affärer och buss till exempel. Det är bara infödingar som klarar av detta boende.

Inte nog med det! Jag fick i söndags höra att en VARG hade spatserat utanför huset! Och björnarna är halvtama på den bygden och har lärt sig att gröna soptunnor betyder MAT.

Som tur är har jag fobier för snö så jag klarar mej med att skylla på det för att slippa utomhusaktiviteter på stället. När jag besöker Särbon blir det korsord, patienser och läskiga sjukhusdokumentärer på parabol-TV:n,  Plus ett och annat Loppis.

Nu dröjer det nog nån vecka innan jag åker dit igen och hoppas då att vargeländet har dragit lååångt bort och att björnarna fortsätter sin vintersömn ett tag till. För det ska sägas - det är in i h-e skönt att sitta i en badenbadenstol mot husväggen och lapa sol medan Särbon kommer ut med varm choklad och ostmacka.

Lite bra i alla fall!

Jag känner mej ganska stinn och proppmätt i dag också. Inte på våfflor men - då jag åkte hem från Gamla Jobbet i dag så köpte jag en kebabtallrik. Och de är en ansenlig portion med kött, strips, sås och grönsaker. Jag tyckte att jag var värd det i dag. Har även varit till hälsocentralen och tagit blodprov - igen. Tredje gången på en vecka!


Så nu sitter jag här och rapar kebab: Magen mullrar och halsbrännan skymtar. men. Det är det värt. Kebab är mycket god tröstmat. Har planer på en helt vanlig grönsallad i morgon som kompensation. Men det får vi se. Ska till Stora Hälsingeskogen över helgen och där vankas inte några sallader! Det blir nog nåt onyttigt och gott där hela helgen och jag får slåss med mitt dåliga samvete. Igen!

I dag är det den stora Våffeldagen. Jag älskar våfflor men min mage jäklas med mej efter tredje tuggan. Då brukar den börja mullra och väsnas för att efter sista tuggan skicka mej ut på toan. Med knip och andra lustigheter.

Men det kan det vara värt en gång om året. Och i dag var det denna gång. Jag tog på mej hjälmen och den självlysande västen och drog in till stan och till min gamla arbetsplats som hade våffelfest i dag. (Var ska sleven vara om inte i grytan?)

Det kändes bara bra att sitta där och bli serverad - jag som i åratal har servat gästerna och fått äta kalla våfflor på denna dag. Ett plus för pensionen! Jag kunde klämma ner tre våfflor med jordgubbssylt och vispad grädde! Fast jag visste att det skulle straffa sej. Dessutom lägger denna läckerhet sig som bomull kring höfterna.

Men, som sagt. Det var det värt. Min mage höll f-n på sej tills jag kom hem då jag kunde gasa på för fullt utan att störa någon. Tja, det är ju ett helt år tills nästa gång. Och något mer frosseri blir det inte. På våfflor i alla fall!

I dag skulle jag egentligen ta mej till sjukhuset för att lämna ett blodprov, men av detta blev det intet! Varför?? Vädret! Om man nu kan kalla det väder. Jag kallar det syndastraff fast jag inte vet vad jag har syndat med.

Snön stod som en mur utanför fönstret. Jag trodde i min enfald att det var sömnen som satt kvar på ögonen men inte. Det formligen vräker ner därute! Jag hade räknat med att åka moppe för jag hade en del allat att uträtta oxå. Så jag ringde och avanmälde lab-besöket och fick en annan tid. Sa att jag hade blivit förhindrad vilket ju delvis var sant!

Att ta sig till postlådan efter morgontidningen betydde pulsande och blöta skor och droppande hårtestar. Skotta är ingen bra idé än för det blåser också så det driver igen ganska snart.

Ska fixa lite käk till lunchen då Forsbackafrun kommer hit med lite korsordsproblem. Då glömmer vi väder och vind för vi är lika ord-tokiga båda två. Dessutom ska vi njuta av mitt hemlagade supergoda potatismos. Med fisk. Så det så! En tröst-glass blir det även och en massa prat, prat, prat!! Tjenare!

Jaha, här är jag då igen efter en tids skrivtorka. Livet som pensionär var väl inte riktigt som jag hade hoppats. Första tiden var skön. Månaderna gick och jag gjorde - ingenting! Nu är det inte lika skönt längre. Jag känner att jag vill ha något vettigare att göra till skillnad från att sova middag, lösa korsord, se på TV och - leka på datorn. Men hoppet finns då det blir vår och försommar. Då har jag nog att göra utomhus.

I förra veckan tankade jag mitt kontantkort till mobilen med hundra kronor. I förrgår kollade jag att det kommit in som det skulle. Jomenvisst. Kommit och gått! Min hundring hade devalverats till en-och-trettio!! Jag som inte rört mobilen på hela veckan!


Kollade med Comvic och fick höra att ett s.k. nätföretag dragit en hundring för nåt jag skulle ha beställt! Jag!!! Beställt!!! Nä. vet ni vad! Fick numret till nätföretaget och ringde - ett 020-nummer. "Tryck ett för... tryck två för..." och så vidare. Kom till slut fram till någon som inte kunde prata svenska! Var i h-e hade jag hamnat??

Prövade "tryck ett..." och kom till en svenskpratande tjej som påstod att jag beställt varor för 400 kronor i augusti förra året! Vilka varor? Jag laddade med en massa hårda ord men behövde dem inte. Tjejen avskrev 250:- av skulden och skall skicka tillbaka 150:- till mitt bankkonto! Allt väl dittills.

Men. Gjorde jag rätt som sa mitt kontonummer? Kommer dom att dra ännu mer nu på sånt jag inte är skyldig till? Jag hoppas att det där var sista gången jag hade med det där nätföretaget att göra. Tjejen på kundtjänsten lovade inga fler överraskningar och spärrade mitt mobilnummer för vidare beställningar. Halleluja!! Ska nog kanske börja med röksignaler i stället!!

Hej mina läsare! Jag har inte glömt bort att blogga. Det är bara det att sedan jag blev pensionär har idéerna torkat bort och jag har faktiskt inte haft lust att skriva. men jag ska bättre mej. Kanske inte skriva varenda dag men lite då och då.

I dag har min privata frissa varit här och klippt av mej den orediga kalufs jag dragit på mej. Det är nästan som om man inte bryr sej om hur man ser ut nu då man bara är hemma. Hel och ren, dusch varje dag och rent inunder förstås - man vet ju aldrig om man skulle råka ut för något och bli hämtad. Hemska tanke om man då osade gårdagstrosor och armsvett!

Jag har inte mått bra de senaste dagarna. Vaknade härom morgonen av att jag "åkte karusell". Allting snurrade och jag hade stora problem att ta mej till toan. Båda armarna var iskalla och bortdomnade och min första tanke var att nu jä... har en propp drabbat mej igen! Låg hela dan (duschad och ombytt - utifall) men snurrandet bara fortsatte. Armarna kom tillbaka som tur var och jag ringde INTE till sjukvårdsupplysningen. Dom vill ju bara skicka en ambulans och det vill inte jag!

Lite av karusellen finns kvar och jag är lite lagom ostadig på benen men så länge jag inte blir sämre så får det fortgå. Har just ätit och diskat, dammsugit och tagit reda på torr tvätt så - i övrigt mår jag bra. Tjingeling!!

Jag njuter i fulla drag av att vara helledig och få disponera mina dagar precis som jag önskar. Nu till exempel, har jag drabbats av lusten att baka och laga mat. Inte för att äta upp själv - det är frysen som får ta emot alstren. Men det är så himla kul att få pröva på nya recept, något som jag inte orkade eller hade lust med då jag jobbade.

I dag har jag bakat - igen! Rullrån! Det var säkert tjugofem år sen jag gjorde dessa kakor senast. Jag fick låna ett rån-järn av mina vänner i Forsbacka och nu har det rullats idag! Dubbel sats till och med! Tack herr och fru P!!

Mat ska jag ju ha även i dag men efter att ha stått i kak- och bakdoften i timmar så har hungern stillats en aning. Jo, jag har ju avsmakat rånen - det måste man ju göra innan man bjuder folk på dem! Så det blir något så trist som blodpudding i dag. Det är också gott, men i morgon ska det bli något krångligare.


Nu har jag Onsdagskrysset att klura på. Har börjat så smått men nu ska jag sitta ner en stund och vila mina trötta fötter. Och ta en liten fika - inte något rån denna gång. Måste försöka låta bli!

Ja, vi får se vad det bakas nästa gång. För nu har jag kommit igång och aktiverat bak-genen jag fick från min mor - som var konditor. Jag vansläktas tydligen inte!

Hej svejs!!

För ett antal år sedan hittade jag en cittra på ett loppis i Stora Hälsingeskogen. Ända sedan barnsben har jag önskat mej en sådan och önskat ännu mera att kunna spela på densamma. Jag älskar ljudet av de spröda strängarna och samklangen i tonerna. Nu är min gamla cittra oeerhört ostämd så jag litar till att en spelfröken hjälper mej att få rätt ljud på den.

I ett svagt ögonblick har jag lovat - inför vittnen - att jag ska spela cittra och sjunga Pärleporten innan jag lägger näsan i vädret. Jag lovar att det kan bli något att minnas! Både för mej och publiken!

Jag har nu anmält mej till en kurs i nämnda spel. Nästa måndag ska det börjas. Man blir aldrig för gammal att lära sig något nytt, sägs det, så det visar sig väl då jag kommer igång. Jag klarade ju av att ta förarbevis på moppen på gammeldagarna trots att jag har allt svårare numer att minnas vad jag lär mej.

Men nu ska det bli spela av. Huset jag bor i  är lite lyhört för jag hör ofta grannens ungar då det härjar med varandra och springer i trapporna. Så det kan vara bra att göra moteld med skön musik och de ska vara glada att jag inte börjat spela säckpipa!


Hejsan svejsan!!

Hejsan! Hemma igen! Har tillbringat fem dygn i Stora Hälsingeskogen med hopp om att få någon skön promenad eller liknande i vildmarken. Men icke! Snön forsade ner. Stormen skrek och ruskade om takpannorna på huset. Särbon tillbringade dygnens ljusa timmar i plogtraktorn. Snö! Snö! Snö!!

Ja, jag satt fast i köket med korsord, matlagning och senare TV-n. Jag klagar inte. Det är mysigt att vara i Särbons kök och TV-rum ,ed en sprakande vesbrasa i både kamin och vedspis. Det ger en så gosig värme som man aldrig kan känna i en vanlig lägenhet. Ja, jag har haft det bra - trots vädret.

Har ÄNTLIGEN övermannat Särbon med finstämt tjat om att följa med mej på en liten semestertripp söderut. Jag har visat bilder på soliga sandstränder och liknande och intalat honom att det väl vore skönt att promenera vid Medelhavet. De svar jag fått är att "det finns sandstränder här i Hälsingeskogarna också". Ja, jag vet, men....

Nu är det färdigtjatat. Vi drar söderut den vecka jag fyller pension! Ska fira denna dag med en god middag vid havet, med underhållning och kanske - en liten drink! Han har ÄNTLIGEN sagt ja till att resa och jag visste inte hur fort jag skulle få igång datorn då jag kom hem i dag. Boka, boka, boka innan han ångrar sej!

Så nu är det gjort! Halleluja!!!

Jag har drabbats av bloggtorka. Kommer inte på något att skriva om, så därför har det varit lite tunt med skriveri på senaste tiden. Men jag vill bara tala om att jag fortfarande lever, mår bra och kommer att fortsätta blogga när ideerna rinner på.

Nu är klockan sängdags och jag ska nanna kudden! Natti natti!

Jaha, då är halva denna månad till ända. Fasiken så fort det går! Det var ju inte längesen det var julafton. Jag har liksom inte hunnit ikapp i tiden eftersom jag är "långledig" och ganska så dagvill. Ja, senaste barnbarnet har hunnit bli drygt en månad gammal nu och som tiden rullar iväg står det inte på att han börjar gymnasiet! Ha ha!


Ute är det kallt. Mycket kallt. 14 grader "på kallen" som vi hälsingar säger. Det är inte klokt så det skiftar. För några dagar sedan var det vårväder, varmt och snöfritt. I dag gnistrar snötäcket i solen och - som sagt - kylan biter. Ja, inte mej så farligt för jag tar mej bara utomhus såna här dagar till postlådan. Annars blir det inne i den sköna stugvärmen.

Jag har alltid hatat vintern. Som liten flicka med rosett i håret fick jag tio öre om jag gick ut i snön i fem minuter. Det blev inte så många tioöringar för snösittning under min barndom, ska jag säga. Jag tjänade mer på att klia farmor på ryggen. Det kostade också tio öre och dessa öringar blev desto fler. Ha ha!

I dag ska jag inte göra något särskilt. Fick ett jätte-korsord i julklapp av ett barnbarn och nu ska jag äntligen börja lösa det. Det tar plats. Hela köksbordet. Sen är det några repriser på TV, Antikrundan bl.a. som jag ska se. Städa? Nä. Inte i dag.

Kalla mej lat om ni vill. Jag håller med. Och dessutom - pensionärsfasonerna börjar visa sej! Hej!!

När jag läste en blogg - skriven av en kär anhörig - i går, hade hon funderingar på hur livet skulle te sig om tio år. Jag fick en tankeställare med den läsningen och såg mig själv tio år framåt. Tio år går rasande fort när man passerat 60 plus. Det är såpat i nerförsbacken, minsann.

Om tio år fyller jag sjuttiofem år. Jag hoppas få vara någorlunda frisk, absolut inte mer krasslig än jag är nu. Jag vill även ha minnet ganska intakt även om det slirar ganska så mycket redan nu. Även armar och ben vill jag ha brukbara.

Mina barn är vid det laget mellan cirka 55 och 60 år gamla. Agggh! Vilket gäng vi blir när vi sitter och pratar om gamla tider. För det är väl bara distansminnet vi har kvar. Närminnet är då för min del ganska långt borta redan nu!

Särbon hoppas jag få ha kvar länge länge! Någon sambo blir vi nog aldrig. Han vill inte bo i stan och jag kan inte tänka mej att tillbringa gammeldagarna ute i vildmarken. Nä, han är lycklig med sina snart åttio år, med sin vedhuggning och sina korsord. Vi träffas som vanligt - ofta - då kanske med färdtjänst. Hans gamla Audi har nog packat ihop vid det laget.


Barnbarnen, ja, vuxna och på gränsen till gamla. Barnbarnsbarnet gör kanske lumpen då, eller också fixar han ett barnbarnsbarnbarn till mej! Hå hå ja ja!

Det var om tio år det. Nu är det nu och jag försöker göra det bästa av de dagar jag har. Carpe diem!

I dag har jag ingenting att blogga om. Det har varit en helt vanlig dag. Sov till klockan 10, upp, fika, duscha, läsa dagstidningen. Strukit tvätt, städat ett par köksskåp, bytt dragkedjor i tre par jeans. Mat och disk. Inga "fem minuter" på rumssoffan i dag.

Nä,en helt vanlig torsdag. I morgon ska jag gå ut med soporna. Måste spara lite jobb till nästa dag också. Dagarna måste fyllas med någonting. Så i morgon ska jag utomhus - om vädret vill så kan det bli en tur till Mellanstora ICA.

Nu väntar den blårutiga och Karlavagnen på radion. Go natt!

I dag har jag gjort något som jag inte prövat på tidigare. Jag har handlat på internet! Man blir aldrig för gammal att lära. I ett halvår har jag funderat och funderat på den där sladdlösa dammsugaren som jag så gärna vill ha. Den skulle underlätta städningen här hemma eftersom min gamla dammsugare är tung och klumpig och jag svag i armarna.

Före jul så sålde Stora ICA-affären denna dammsugare till kraftigt nedsatt pris. Fick skjuts dit samma förmiddag och var inställd på att köpa den. Slutsåld! På fem minuter hade man sålt de maskiner man hade - så jag blev utan.

Snål som jag är väntade jag på nya tillfällen att köpa denna pryl, men nu har jag väntat och tänkt färdigt. Har letat mig in på företaget som internet-säljer denna dammsugare. Fick knappa hit och dit med lösenord och annat och nu är den beställd! Fanns i lager. Får hämtas på ICA om 3-5 dagar. Pris: ungefär som reapriset på Stor-ICA.

Ha ha! Jag kan! Jag är inte alldeles senil - än! Ska till och med få SMS på mobilen då paketet kommit. Tjo ho! Vad månde bliva nästa gång? Som sagt, snål som jag är blir det nog ingen nästa gång förrän jag verkligen har tänkt färdigt och behöver någon pryl.

Jag har i dag varit till min gamla arbetsplats för att sitta av några timmar bland de som har jazz som favoritmusik. Så icke jag. Varför satt jag då där? Tja, fick bilskjuts med min favoritdotter eftersom hon skulle medverka där. Och som nybliven fritidsforskare så hade jag inget annat för mig än att åka med. Kan vara roligt att träffa mina arbetskamrater igen.

Från klockan halv elva på förmiddan har jag löst korsord, fikat och pratat. Vid ett-tiden började evenemanget med tut och blås, alltså jazzmusik. Jag kan för mitt liv inte tycka att denna olåt är njutbar. Men en timme gick fort och kommande timme var min dotters. Hon är en mycket bra artist men repertoaren tycker jag icke om. Men som snäll mor så accepterar jag hennes val.




Hennes timme speedade iväg och den tredje jazzgruppen satte sig tillrätta. Katastrof. Där lät det verkligen som om allihop spelade varsin bit i olika takt. Men folk applåderade så det var väl som det skulle. Jag trodde i min enfald att dottern skulle vara nöjd och åka hemåt efter sitt framfrädande, men hon blev kvar till sista tonen. Och jag led. Och jag var hungrig och trött. Mina öron kändes skållheta av all dunka dunka och jag ville bara HEM!

Nu är jag hemma! Har ätit snabbmos och kotlett och känner mej mogen för den blårutiga. Denna eftermiddag har varit lång, ja seg kan man påstå. Nu blir det  harpan i kväll och TV med ljudet på mycket svagt.

Så det var denna dag. Onsdag, tror jag. Dagvill som man blir av alla helger!

Så har vi kommit över på andra sidan av helgerna. Skönt. Som arbetande kvinna har alltid ledigheterna varit alltför korta och inte har man hunnit med det man tänkt sig. Och vila har det knappast varit tal om. Men nu som nybliven pensionär är alla dagar lika. Det jag inte vill göra i dag kan jag göra i morgon! All tid är min, bara min. Jag kan dra täcket över skallen då det snöstormar därute och skänka en varm tanke till alla dem som ska ta sig till sina jobb på mornarna. Jag har det förbenat bra!

De senaste helgerna har jag varit i Stora Hälsingeskogen och lekt sjuksköterska åt en genomförkyld och febrig Särbo. Fick med lock och pock med honom till farbror doktorn i fredags och det blev penicillin med mera. Sen har han sovit, sovit och sovit. Själv har jag lagat mat, diskat, löst korsord, sett på TV. Själv. Men det har varit bra. Jag gillar ju ensamhet, ju!

Nyårsnaten tillbringade jag under täcket med en snörvlande, sovande och snarkande Särbo bredvid. Hörde en och annan bomb därute men somnade ganska snart. Inget att fira egentligen.

Kallt har det varit. Då jag for hem i söndags var det minus 26 grader där i Hälsingeskogen. Inget uteväder precis. Så det var skönt att komma hem till "bara" 13 minusgrader.


Nu har jag just avnjutit en portion kålpudding, löst fyra korsord, diskat och bara varit. Ska ta "fem minuter" på rumssoffan, tror jag. Ja, det ska jag. H ej!
.