Ufis

Det börjar dra ihop sig. På torsdag gäller det. Operationen. Ju äldre jag blir ju fegare blir jag. Jag känner mej som  liten tjej som gruvade sej för tandläkaren. Jag borde vara van nu då jag snart haft alla de sjukdomar och gått igenom massor av operationer under mitt liv.

Men, jag är lite ängslig i alla fall. Tänker en hel del. Tänk om inte narkosen tar! Tänk om jag inte vaknar igen! Tänk om dom hittar nåt mer i mej som inte ska vara där. Tänk om...

Fick i alla fall en fin tripp i dag till min gamla arbetsplats där man hade grilldag. Åt korv och drack saft. MUMS.

Nu väntar jag in tiden att fara till akupunktören. Och i morgon blir det tarmrensning!

Söndagen började som vanligt med värk i ryggen, trist utsikt från köksfönstret och varmt! Ingen bra början, precis.

Då kommer favoritdottern (har bara en dotter) med förslagert om Bilbingo. Något som jag aldrig varit med om.
Jättekul, tänkte jag. Sitta i timmar med den ryggen. Ont, alltså.

Vi drog iväg till Grannkommunen och en överfylld bilparkering. Jag hade inte tagit nån morfintablett innan vi åkte - men av nån konstig anledning uteblev värken! Inte en känning på hela eftermiddan! Satt och duttade på bingobrickor i flera timmar - och mådde bra!

Då bingon var slut kunde favvodottern räkna ihop en rejäl vinst. Tresiffrig. Så vi styrde kosan till en pizzeria där hon bjöd på mat. Fish&chips för min del.

Efter en sightseeing i Grannstaden bar det hemåt. Trött och glad. Tänkte att nu ska jag väl somna som en nymatad baby. Men hejsan. Behöbvde bara lägga mej ner på kudden så kom värken tillbaka. Det blev morfin och Alvedon, men det kunde det vara värt.

-Bara psykiskt, meddelade dottern. Ja, kanske det. Så nu blir det fler vändor till nån bilbingo!

 

 

 

Värmen har snart knäckt mej. Ingenstans kan jag få lite svalka trots tre snurrande fläktar och en kylmaskin! Värken i ryggen har oxå gjort att jag är nära psykets intag. Ingenting hjälper där heller trots morfinpiller, värmekudde och isblåsa!
Tristessen börjar visa sitt fula nylle. Jag är utless på att sitta här i mitt kök - med stängda dörrar och fönster för att inte släppa in mer värme - och stirra på grannens ytterdörr.
 Jag vill oxå åka och bada i nån sjö! Jag vill kunna mopeda ut nånstans i skuggan. Jag vill åka till Stora Matvruhuset och äta glass efter en köprunda!
Men icke.
 Nåt bada blir inte i sommar på grund av operationen. Moppe törs jag inte ut i trafiken med då jag har morfin i kroppen. Har jag klarat mej från polisprickar i 66 år så ska jag inte ha någon nu. Stora Matvaruhuset får vänta tills Särbon kommer. Då rullar han runt med mej i en lånad rullstol så att jag kan handla det jag behöver utan att belasta ryggen.
Livet är en prövning. Jag är alldeles slut i skallen.
 Om jag bara orkade så skulle jag bli förbannad. men det orkar jag inte.

Nu har jag provat på det! Akupunktur. Det gäller min rygg som inte vill bli hjälpt ens med morfintabletter! Ont är bara förnamnet. Fick höra av sjukgymnasten att det är ett ryggskott på 5 eller 6:e ryggkotan uppifrån. Lite ovanligt ställe för ett ryggskott men jag har ju alltid varit lite sär.

Fick tio nålar instucka i det onda stället och en nål mitt på huvudet. Om det hjälpte? Tja. Jag skrek då inte vid varje gupp bilen hem körde i. Ditvägen var en pina medalla vägens potthål. Jag hyperventilerade av smärta.

Väl hemma återkom det onda tio gånger värre men det kanske ska vara så? Just nu kan jag sitta med stöd i alla fall!

Jag föder hellre tvillingar med sätesbjudningar än att ha denna j...a smärta. Husch!!!

Värmen har snart stigit mej åt huvudet för nu mår jag inte bra av denna sommar. Och jag undrar om det bara är "lur" att jag fått ny operationstid. Nästsa torsdag ska det ske. Måtte det vara lite svalare då för jag vet att sjuksalarna är onödigt varma. Och det står jag inte ut med.

Då börjas det om igen med tarmsköljningen. Får tillbringa hela onsdagen på toan. Skitkul, va? Hungrig och med sårig rumpa. Men det är övergående, tack å lov.

När det är kallt och kyligt kan man ta på sej en tröja eller liknande, men då det är så här hett - vad gör man? Går halvnaken och duschar gång på gång. Jag sitter inomhus med stängda dörrar och alla fläktar på men tro inte att det hjälper.

Nu ska jag sluta gnälla. Snart är det vinter och läge för den där tröjan, eller...

 Det är inte klokt! Jag som var helt mentalt inställd på operation i dag klockan nio! Allt var klappat och klart. Jag hade tvättat all tvätt, städat , gjort i ordning räkningskuvertet för nästa månad med mera. Så ringer telefonen i går eftermiddag och en hurtig läkare meddelar att operationen är inställd!! Mina blodvärden var inte bra så jag ska vänta ett par veckor på nästa operationstid!!

Det kändes som en rejäl käftsmäll och Särbon och jag satt bara och stirrade dumt på varandra. Det är inte sant...

Men det var det. Jag som hade fastat hela onsdagen och gjort en häftig tarmsköljning, jag bredde mej tre mackor med skinka på och sen blev det en glass. Det var den fastan det!

Nu är det bara ny väntan och ny tarmsköljning som väntar. Och - jädrar anamma om det inte blir operation om ett par veckor! Jag vill inte uppleva detta en gång till! Basta!!

Solen gassar och det är just nu 32 grader i skuggan! Förr i världen klarade jag av att ligga och pressa i liknande värme men numer är det instängd i huset med nerdragna persienner och alla fläktar igång. Orkar inte med denna hemska värme!

Mitt psyke börjar naggas i kanten. Kvällar och nätter kommer det mörka skräckspöket på besök och jag har svårt att koppla av. Ordet cancer har en så laddad effekt och jag grubblar fast jag inte borde - på hur jag kan se ut inuti kroppen. Är jag helt uppäten därinne eller är mina organ rosa och fläckfria - bortsett då tarmen och levern? Kommer jag att få uppleva mer av livet?

Ja, frågorna hopar sej i bakhuvudet. Och ont i musklerna i ryggen har jag fortfarande trots starka värktabletter. Hör detta till? Undrar jag i nattens mörker.

Ja, livet är en prövning. Man ska inte måla fan på väggen men det kommer upp en liten sådan i alla fall. Utan att man vill det.

   Jag har nu insett hur många vänner jag har nu när jag blivit sjuk. Dels har jag min favoritdotter som tittar till mej varje dag - och det känns tryggt. Sen har jag tre söner som jag kan kalla på för mer handfast hjälp. Flera vänner har jag oxå som erbjuder sin hjälp - allt mellan skjuts och sällskap. För att inte tala om Särbon från Stora Hälsingeskogen som varit här för några dagar sen och snyggat till mina gräsmattor med mera. Nu ska han komma hit till helgen igen för att lotsa mej till sjukhusets olika undersökningar och sen stanna tills jag blir inlagd för operation på torsdag. Han är verkligtn en pärla!
Jag mår piss - ursäkta uttrycket. En olycka kommer sällan ensam heter det ju och i dag ringde en läkare från Stora Sjukhuset och meddelade att min sjuka tjocktarm hade smittat ner levern! Fy F-n på ren svenska. Jag mår PISS!
Håll alla tummar och tår för mej nu att allt ska gå bra för - som tidigare meddelats - jag ska till Turkiet en gång till! Så det så!

I dag är det precis ett halvt år kvar till julafton! Vart tog våren och försommaren vägen? Jag hann inte med att plocka den första tussilagon innan den blommat över. Liljekonvaljerna blev bara en dröm och nu har syrenen vid min husknut blommat över.

Nu ska man väl inte tänka på snö och halka riktigt ännu men tiden rinner ju så fort iväg.

Fick mina ögonbryn plockade av min nyblivna lillfrissa i dag så nu ser de inte längre ut som vildvuxna rishögar. Och min ryggmuskel värker. Ja, värker är bara förnamnet. Den gör förbenat ont och har så gjort i över en vecka efter att jag putsat fönster och bytt ut vintergardinerna. Man ska tydligen inte göra några extra rörelser som man inte är van vid för det hämmar sig.

Fick ett paket med posten i går. Jag visste att jag inte skickat efter något nu och inga pengar skulle betalas. Min favoritdotter hämtade ut det åt mej och gissa om jag blev full i skratt - och paff: Det var tre kilo med Plopp-chokladbitar som jag vunnit i nån tävling. Passar utmärkt till en bantande diabetiker!

Midsommarafton i morgon, något som jag inte längre bryr mej om. Förr i tiden ville man ha fest och dans kring majstången men nu är man så glad och tacksam att få vara hemma, titta på regnklädda dansare och mysa!

Pensionsdagen har varit och den efterlängtade tiden man skulle göra så mycket av - sånt man inte hinner då man jobbar - den tiden bara bleknade bort. I och med att folkpensionen trädde i kraft så infann sig krämporna av alla de slag. Inte blev det något av med resan till Turkiet som jag hoppats så innerligt på. Och kurserna i docktillverkning och släktforskning. Inte det heller. Nej, sjukdomarna kom på rad. Just nu kämpar jag med en elak tjocktarm som ska opereras och eventuellt behandlas hela denna sommar.
Man känner sig så liten och skör efter ett så hårt besked. Vore jag liten så skulle jag ha mamma och pappa med på doktorsbesök och behandlingar. Nu är jag själv. Stor och stark - tror folk, men jag är inte det. Skulle vilja ha någon som följer med på sjukhuset. Det spelar ingen roll att jag är en gammal kvinna. Liten och skrämd kan man vara i alla fall.
Jag har skojat med mina anhöriga att "om jag överlever denna sommar så är det bra" men nu är jag mer bestämd: jag ska överleva denna sommar för jag ska till Turkiet en gång till!

Jo, jag lever och har hälsan. Fast det har blivit glest mellan bloggarna på sistone. Har väl inte haft den rätta orken och det har inte hänt så mycket i min värld som var värt att skriva om. Men här är jag i alla fall.

Denna dag har inneburit slit och släp ute på tomten. Man har ju målat huset och alla fönster den senaste veckan så min fina tomt ser ut som en rivnings-dito. Utemöbler, brädor, ställningar, blomlådor. Allt i en salig blandning på det oklippta gräset.

Regnar gör det också så målargubbarna har nog haft varma dagar i labbet med fika och kortspel. Dom kan ju inte måla i blötan. Men nu är det färdigmålat så nu ska allt släpas tillbaka på sina platser. Ett litet plus blev det i går. Jag putsade fönstren och hängde upp sommargardinerna. Rutorna hade en obestämd grå hinna som såg ut som konstant dimma.

Det regnar, som sagt, så jag kan inte städa på tomten som skulle behövas. Men det blir väl uppehåll nån gång så det får anstå tills dess. Och om jag kan blidka Särbon att komma hit så vet jag att saker och ting blir ordnade på en gång. Han är arbetsnarkoman, han.

Men nu är det kväll .I morgon drar jag till Stora Hälsingeskogen för - att som jag hade hoppats - få lite solbränna. Men tjenare - väder-Tone lovar kyla och regn hela helgen så det blir korsord och parabol-TV i flera dagar. Ja ja. Inget att göra åt. SKA städa tomten i nästa vecka. Go natt!

Konstigt, på min ära. Det har varit en varm och torr vår och kall vinter men lik förb... har jag fått fukt i garderoben! Var kom den ifrån?

Så här är det: Jag har - sen jag blev fritidsforskare - kavat runt här hemma i mina nötta, svarta mjukisbyxor. Även då jag uträttat ärenden på moppe har jag haft dessa plagg på mej för det kan damma nåt väldigt efter vägarna.

Fick så för mej nu i helgen att prova mina älsklingsjeans som jag inte haft på mej på månader. Mina vackra stretchjeans med broderier på fickorna. Men hoppsan! Lagom där låren slutar och skinkorna börjar blev det stopp! Tvärstopp! Jag pustade och slet och fick nästan upp dem över rumpan och upptäckte att det fattas minst två decimeter tyg för att kunna dra ihop blixtlåset!!

Förb.... garderobsfukt! Eftersom jag ändå skulle mopeda in till stan - i mina mjukisar - så svängde jag in till klädaffären för stora, mogna tanter och hittade två par jeans som jag faktiskt kunde dra upp dragkedjan i! Men jag tittade bort då jag såg vilken storlek det var. Den största som affären hade att erbjuda!! Usch!

Det var inte roligt. Fukten lär nog finnas kvar och vad gör jag då även dessa nya brallor krymper? Jo, tar fram de svarta, slitna mjukisarna. Nu ska jag trösta mej med lite kvällsmat. Varm korv! Hejsan!!

Jaa, lugnet har lägrat sig över mitt hem och över mej! Särbon hat åkt hem efter några mycket hektiska dagar. Inget ont i honom. Han är en underbar person. Snäll till tusen och arbetsvillig - men detta kan gå lite till överdrift.

Han dök upp i fredags eftermiddag. Ville direkt ut och shoppa. Han bara älskar affärer! Inte direkt handla men titta, klämma och vända på prylarna! Som tur var väntade jag då på en reparatör till min pajade frys, så shoppingen fick inställas.

Jaha, på med arbetskläder, ut i förrådet för att ta itu med staket, gräsmattor, rensning och gu´vet vad! Han hade inte tid att äta så det blev en vända till pizzerian efter mat.

Lördag likaså. Upp tidigt. Ut och jobba medan jag tog det lugnt i den blårutiga. Sen iväg till alla de affärer som han brukar besöka - det tog fem långa timmar i varma affärer blandat med en het bil! Inte tid att äta i dag heller så pizzerian fick duga med rödspätta och pommes.

Söndag. Se föregående dag. Dock inget från pizzerian! Kåldolmar hemma i mitt kök!

Måndag. En grannfru till Särbon ringde och hade problem med en vattenberedare så det blev snabba ryck hemåt. Jag vinkade av honom vid staketet och satte mej sen i baden-badenstolen i flera timmar och bara lyssnade på fågelsång och trädsus.


Som sagt. Särbon är världens gulligaste och snällaste man kan tänka sej, men han har inte vett att ta det lugnt.

Så nu gör jag som sagt - ingenting! Städade lite i går eftermiddag, sov middag och åt mat - ej från pizzerian! Hej!!

Tja, halva veckan har bara rusat iväg och jag hinner inte med! Hade som plan att denna vår ska jag njuta varenda dag och upptäcka våren på nytt sätt eftersom jag nu är fritidsforskare. Men - tiden är snabbare än jag och snart är det sommar, allt vänder och snart är det dags för julpyssel.

Om jag deppar? Icke! Njuter i fulla drag ändå. Påmitt vis. Nu står jag i startgroparna att åka moppe till Stora Ica för arr handla ett preparat som ska avliva min gröna gräsmatta. Ja, inte gräset men mossan som helt har tagit överhanden. Jag vet att det kommer att se ut som en krater på min gård efter prepareringen, men det kan det vara värt. Det kommer gräs - kanske inte på en gång men det blir väl fler vårar, eller?

Så på med hjälmen och gasa iväg! Hej!